Titel: Dagligbrödet
Författare: Tomas Einarsson
Förlag: Silentium skrifter
Genre: Teologi
Det första som fångar är det vackra omslaget. Författaren själv, Tomas Einarsson som är skribent och typograf, har formgivit.
Boken handlar om de kristna män och kvinnor som lämnade det romerska stadslivet för ett avskalat liv i öknen. De pionjärer som med början på 200-talet valde att leva utanför det organiserade samhällets ramar skulle lägga grunden för klosterlivet.
Den enkla, nästan uteslutande vegetariska kosten uppmärksammas mer sällan än celibatet. Men i sitt närstudium av de ökenkristnas livsstil gör Einarsson gällande, att kosthållningen var ett minst lika viktigt instrument för att komma nära Gud. Kosten var en övning i tacksamhet och måttfullhet. Mestadels åt de bröd och grytor. Kött åt i regel bara sjuka och gamla.
Källmaterialet är framför allt de så kallade Tänkespråken. I dem ger ökenfäder – och några få ökenmödrar – andliga råd och insyn i sin vardag. Stundvis blir redogörelsen i boken något summarisk – en sammanställning av Tänkespråkens centrala drag kombinerat med andra författares teologiska kommentarer eller för ämnet relevant forskning.
Boken hade tjänat på om den essäistiska karaktär som redan finns hade broderats ut ytterligare. Författarens egna, tydliga röst saknas stundvis. Hade den fått mer utrymme hade författaren enklare uppfyllt sitt utlovade anslag, att låta munkarnas och nunnornas livshållning inspirera oss i dag.
I efterhand känner jag mig inte särskilt benägen att tro eller göra annorlunda i mitt vardagliga, kristna liv. Det kanske är svårt i ett samhälle där all världens mat finns ständigt tillgänglig i överflöd och att fasta blivit synonymt med att späka sig för att uppnå kvävande kroppsideal.
Viktigt nog är att vara medveten om hur frosseriet – och självspäkningen – formar vår kultur. Och det blir mycket tydligt av att läsa om dem som redan för länge sedan gjorde motstånd.
