Kultur

Sällan har gatans och kyrkans musik mötts på ett så påtagligt sätt

Dagens kulturpanel sammanfattar februari och blickar framåt mot mars

Daniel Wistrand

Läst: De omärkta gravarna av Jonas Helgesson (Libris)

I sin sjätte roman har föreläsaren och författaren Jonas Helgesson lämnat den självbiografiska formen och skriver fiktivt. Och inte bara det, han ger sig dessutom in i deckargenren. Skådeplatsen är skånska Vipeholmsanstalten, bara några mil från Helgessons eget hem. Den tragiska berättelsen om anstaltens experiment på funktionshindrade människor griper tag och Helgessons eget engagemang i frågorna lyser igenom mellan raderna. Det är en imponerande ansats att paketera frågorna om människovärde i en krimhistoria. Kanske har Helgesson här hittat ett nytt sätt att berätta.

Hört: Blessed (Allez, allez, allez) med Simon Möller

I helgen gästade rapparen Simon Möller endagsfestivalen GF Vinter i Bankeryd. Jag har under de senaste veckorna lyssnat in mig närmare på Mullsjörapparen som dessutom är professionell innebandyspelare (!) i Mullsjö AIS. Svängiga Blessed är en partylåt om tacksamhet, som i sitt uttryck blinkar med Jireels jättehit Mano. Simon Möller står för en genre av rap som tidigare saknats i kyrksammanhangen. Jag uppskattar också blytunga Får bland vargar, där Möller och Kvivalla rappar: “Shout out till Fadern, shout out till Sonen, shout out till Anden”. Sällan har gatans och kyrkans musik mötts på ett så påtagligt sätt som i den textraden.

Sett: Åsa Linderborgs dokumentär Kungen med två ansikten (HBO)

Under förra årets jubileum för Kungens 50 år på tronen gjordes flera filmer där Karin af Klintbergs Kungen och jag blev mest uppmärksammad. Själv avfärdade jag Åsa Linderborgs Kungen med två ansikten, då Linderborgs skildring inte byggde på några egna intervjuer. Men när jag nu i efterhand sett dokumentären, som finns på HBO, har jag tänkt om. Åsa Linderborg, som under uppväxten i ett utpräglat vänsterhem var tvungen att viska om hon skulle nämna sin fascination av kungen har gjort ett spännande journalistiskt porträtt som tecknar en bild av en komplex person och roll. Dessutom är dokumentären oväntat snygg.

I mars ser jag framemot: Filmen Som vi älskat

En av vår tids mest säregna artister, Sara Parkman, porträtteras i denna dokumentär som har biopremiär 15 mars. I filmen skildras prästdottern Parkmans genombrott med debutalbumet Vesper och hennes resa till de stora scenerna. Men också om hur kärleken till konsten haft ett högt pris för den 34-åriga sångerskan och musikanten.

Malina Abrahamsson

Läst: Jag är en annan av Jon Fosse (Albert Bonnies förlag)

Att återvända till Jon Fosses storverk Septologin och läsa det andra bandet – Jag är en annan – har varit underbart. Åter har jag fått föras med i livsströmmen som han tecknar, den som handlar om konstnären Asle och som böljar fram och tillbaka i tid och rum, men som i den här delen framför allt uppehåller sig vid gymnasieåren. Precis som i första bandet handlar det om Gud, kärlek, konst och död. Med andra ord: Allt som är intressant.

Sett: Munchmuseet i Oslo

I Oslo finns ett helt museum tillägnat den norska konstnär Edvard Munch (1863-1944) och i februari var jag där. Det var fantastiskt att vara omgiven av Munchs uttrycksfulla, känslosamma konst – målningar, litografier och träsnitt. Vissa verk, framför allt de som porträtterar sjuka barn, blev jag så (illa) berörd av att jag var tvungen att vända bort blicken. Däremot tittade jag noga på Skriet – Munchs mest kända verk. Det visas i tre olika versioner, en halvtimme åt gången, i en mörklagd del av museet. Det kändes högtidligt när de skyddande väggarna sakta särades och verket framträdde inför våra ögon.

Hört: Albumet Long Ark av Mikko Joensuu

Jag hade aldrig hört talas om Mikko Joensuu förrän Po Tidholm gav hans nya skiva Long Ark en femma i Dagens nyheter och skrev att Joensuu “låter religiösa teman flätas samman med psalmliknande besvärjelser”. Kändes som musik för mig. Och det var det! Mikko Joensuu, som växte upp i ett kristet sammanhang i Österbottens inland, har bearbetat sin tro på albumen Amen 1, Amen 2 och Amen 3, men verkar inte färdig. Det sakrala präglar även Long Ark. Hela albumet är mycket vackert.

I mars ser jag fram emot: Att åka på retreat

En gång om året åker jag på retreat – en vecka i tystnad för att på ett särskilt sätt få tid att be, läsa och lyssna inåt. Rekommenderar alla att göra samma sak!

Urban Thoms

Hört: Du är den ende med Ingamay Hörnberg

Ingamay Hörnberg släpper nytt album, en samlingsskiva med mycket av det bästa från hennes långa sångkarriär. Första singeln är skivans enda nyinspelning, en förnämlig tolkning av Lill Lindfors paradnummer Du är den ende. Hur otroligt det än låter kan Ingamays version faktiskt mäta sig med originalet. Hennes innerliga röst är intakt och den närvaro hon förmedlar lyfter Bo Setterlinds text mot nya höjder.

Hört: All For the Kings nya album Darkest Before Dawn

Kristna hårdrockarna i All For the King har sannerligen växlat upp de senaste åren. Senaste albumet kom 2021, släpptes i USA året därpå och nu är det dags för nytt material som undertecknad haft förmånen att förhandslyssna på. Utmärkta singeln Welcome från 2023 finns förstås med bland låtarna och det finns mycket mer att säga än utrymmet här tillåter. Men helt kort kan sägas att det är tungt, riffigt, melodiöst och välproducerat. Mer om detta snart i en mer utförlig recension.

Sett: Dokumentären Filmen om Kal P Dal

Jag kan än i dag minnas Kal P Dals första framträdande i svensk tv i mitten av 1970-talet. En glädjespridare i rock’n’roll-tappning som på klingande skånska förvandlade ett av Elvis slagnummer till Blåa skor och gick rakt genom rutan. Dokumentären om Kal P Dal är en hjärtevarm skildring om en folkkär underhållare där vänner, gamla bandmedlemmar och även Kalles syster delar sina minnen av den outtröttligt energiske musikern som slutade sina dagar 1985 blott 35 år gammal. Alldeles för tidigt.

I mars ser jag fram emot: Bobfest

Har bokat besök på metalgalan Bobfest i Norrköping den 16 mars. Ett event älskat av många kristna hårdrockare som nu återuppstår 25 år efter första festivalen. Allra mest ser jag fram emot att höra Veni Domine igen. De har inte spelat live på många år. Samtidigt smärtar det att Bobfest krockar med Live at Filadelfia i Örebro med toppartister som Benesser och Meadows på programmet.

Fler artiklar för dig