Det är lätt att fastna i det vi befinner oss i just här och nu. Inte på det där livsbejakande “carpe diem”-viset, utan på det krampaktiga ekorrhjulsviset där vi inte ser längre än till nästa projekt. Med Himlen – När Var Hur försöker pingstpastorn Dan Salomonsson ändra på det, genom att peka på det som väntar oss efter jordelivets slut. Han snuddar vid många av de riktigt stora frågorna, som “varför är vi här?”, “vilket är vårt syfte?” och “spelar vi någon roll?”, och förmedlar ett himlens perspektiv som svar på dem alla.
Boken inleds med att Salomonsson återger en händelse där barnbarnen frågar sin farfar om var deras döda farmor befinner sig nu, och talet om död – tillsammans med bokens titel – förbereder mig på en ingående redogörelse för hans teori om vad som händer efter döden. När jag slår ihop boken inser jag att den inte primärt berört efterlivet, utan snarare det nuvarande. Istället för att besvara läsarens alla frågor om himlen, upplever jag bokens syfte vara att ingjuta hopp.
Salomonsson slår tidigt fast att vi är alla bär evigheten inom oss, vilket skapar en positiv förväntan. Att vår slutdestination är bestämd redan från början gör att vi inte behöver fastna i paralyserad passivitet när framtidspusslet läggs, utan kan lyfta blicken och se längre. Vi vet att när vi lämnar vårt liv på jorden får vi komma hem till himlen, och det bästa vi har nu är bara en försmak av det vi ska få där.
Även om boken inte fullt ut behandlar det jag förväntat mig, är det en oerhört innerlig och finstämd skildring av stora tankegångar som drabbar oss alla vid något tillfälle. Salomonsson använder ett behagligt och vardagligt språk, som gör att läsningen flyter på obehindrat. Himlen – När Var Hur är både vacker och lättillgänglig.
[ ”Vem skulle vilja vara ett svävande lovsångsteam i himlen för evigt? Ingen!” ]
Titel: Himlen – När Var Hur.
Författare: Dan Salomonsson.
Förlag: Libris (93 sidor).
Genre: Teologi.
