Utgångspunkten i antologin är att Svenska kyrkan inte är angelägen nog för tillräckligt många människor. Dagens recensent Fanny Willman frågar sig om krisboken kan väcka dem som sover.
Lider Svenska kyrkan av en kris? Många påstår det. Oprövad terräng väntar Svenska kyrkan som snart beräknas samla färre än femtio procent av svenskarna som medlemmar. När Sveriges folkkyrka är i minoritet förändras knappast något väsentligt över en natt. Men behovet av att bearbeta Svenska kyrkans självbild märks på de kristna förlagens utgivning. Att söka rötter: ett teologiskt svar på Svenska kyrkans kris (Artos, 2024) är på så sätt en rätt väntad men också välkommen titel.
Redaktörerna och prästerna Judith Fagrell och Martin Landgren ser symptom på krisen i sjunkande medlemstal, en dalande doptrend och färre gudstjänstfirare. Utgångspunkten är att Svenska kyrkan inte är angelägen nog för tillräckligt många människor.
Elna Lindahls beskrivning får flera andra bidrag i boken att verka provocerande intetsägande.
I Svenska kyrkans dna finns strävan efter låga trösklar. Vidöppna portar utan något krav på bekännelse. Från visst håll kan det låta som om Svenska kyrkan inte ens är kristen, att den vattnar ur sig själv och bryr sig för mycket om att vara relevant i tiden – att den är för “politiskt korrekt”, rentav “vänster”.
En sådan beskrivning retar med rätta upp oss gudstjänstfirare, eller anställda, som anser oss leva med missionsbefallningen som främsta förtecken. Men författarna i boken erkänner att det finns problem med hur inomkyrkliga men sekulära strukturer gör det svårare för Svenska kyrkan att vara just kyrka.
Fagrell beskriver hur det politiska beslutsfattandet styr, men saknar ordentlig kontakt med den pastorala verkligheten. Landgren frågar sig vad Svenska kyrkans uppfattning om vad som är en bra biskop säger om vad det är att vara medlem. Daniel Wihlborg ägnar kapitel i antologin åt en historisk exposé över hur Ambrosius på 300-talet hanterade kejsarmaktens krav på ökat inflytande över kyrkan.
[ Lämna kyrkan åt kristendomen, politiker! ]
Ännu mer intressant är att läsa rapporter från vardagen på administrationsenheten i en helt vanlig svenskkyrklig församling. Tidigare församlingsanställda ekonomen Elna Lindahl beskriver ohemula krav på församlingar som demoniska krafter som Svenska kyrkan själv matar, att “den överdrivna orons logik” styr krav på toppmodern administration och hur ett hämmande minimerande av risker förhindrar att viktigare saker faktiskt får ske. Elna Lindahls beskrivning får flera andra bidrag i boken att verka provocerande intetsägande.
Innanför Svenska kyrkans väggar vittnar många anställda om att samfundet självt gjort sig beroende av rutiner som inte gagnar församlingens uppbyggnad. Om att det är svårt att fokusera på det som är viktigt på riktigt. Jesu bud om att döpa och göra människor till lärjungar krockar ibland med den kyrkliga organisationens bud om att istället bygga ut den byråkratiska apparaten. När idéer om hur saker borde vara blir till regler om hur saker bör vara lyder plötsligt en organisation under osynliga makter, omöjliga att ifrågasätta för den som vill sköta sitt jobb eller undvika repressalier från högre ort.
[ Fler besökare i Svenska kyrkan – fortsatt återhämtning efter pandemin ]
Synd därför, att boken om Svenska kyrkans kris förutsätter att läsaren känner till en sådan verklighet, och dessutom upplever att den är ett problem. Alla gör nog inte det. Att väcka liv i kyrkans tradition för att förstå dagsläget är ett teologiskt gångbart grepp.
Frågan är om krisboken också kan väcka dem som sover.
---
Att söka rötter
- Titel: Att söka rötter : ett teologiskt svar på Svenska kyrkans kris.
- Redaktörer: Judith Fagrell och Martin Landgren.
- Förlag: Artos (132 sidor).
- Genre: Teologi.
---
