I sin nya bok Marken, andligheten rannsakar prästen och teologiprofessorn Petra Carlsson Redell sig själv och ställer frågor om identitet och koloniala strukturer i förhållande till samerna. Dagens recensent Stig Öberg tror att ”få läsare kan förbli likgiltiga eller ointresserade av bokens levande framställning kring samefolkets situation som urfolk”.
Hon är en van vandrare. Uppvuxen i Jämtland, upplärd av sin mormor, undersköterskan, och morfar, busschauffören, i hur man beter sig i fjällvärlden. Hon lever i en kultur som inte låter hjortronen förfaras och som tar vara på välsignelserna av att vistas i och älska naturen. Men prästen och professorn i systematisk teologi, Petra Carlsson Redell, är inte längre stolt över sitt fjällvandrande. Det avslöjar henne som ”nordisk kolonisatör utan självinsikt”, skriver hon i sin nyutkomna bok Marken, andligheten.
Insikten om att koloniala drag är en del i att vara majoritetssvensk har varit en smärtsam process. Även om författaren inte närmare definierar vad hon lägger i begreppet kolonisatör tolkar jag att man, enligt Carlsson Redell, automatiskt blir det när man är en del i majoritetssamhället; som passiv inför samernas utsatta situation godkänner man sakernas tillstånd.
Boken handlar mycket om statens exploatering av urfolkets kultur och hävdvunna rättigheter. Det är dock inte en forskningsrapport som presenteras men en referensspäckad och mycket personlig berättelse. Ständigt anknuten till historiska och nu aktuella kunskaper, som förmedlas mitt i hennes egen ”avkoloniseringsprocess”.
Även om sidorna inte är så många (170) är innehållet i Marken, andligheten omfångsrikt. Petra Carlsson Redell belyser också förhållanden som troligen är föga kända bland folk i allmänhet. Ett exempel är att Sverige, tillsammans med Kanada och flera andra länder som kränkt sina urfolk, 1948 röstade nej till att låta ”kulturellt folkmord” vara en del av FN:s folkmordskonvention. Det faktum att svenska staten förbjöd samiska språk i skolan och förstörde historiska platser för tillbedjan skulle kunna innebära att man riskerade att anklagas för kulturellt folkmord. Därför röstade man nej. Hur många kände till detta?
De sista kapitlen av boken handlar mycket om den samiska andlighetens syn på marken – skapelsen. Petra Carlsson Redell har funnits med i Svenska kyrkans teologiska kommitté där hon verkat i dialog med samiska representanter. Hon berättar öppenhjärtigt om hur hennes egna vyer utmanats och förändrats i mötet med samisk-kristen tro. Hon menar också att många i Sveriges befolkningsgrupper delar en längtan ”till marken, andligheten, där de två inte är varandras motsatser utan synonymer eller aspekter av samma kraft.”
Marken, andligheten förmedlar omfattande kunskaper om samisk kultur. En del påståenden och slutsatser kommer nog inte att bli oemotsagda, som att majoritetssvensken är kolonisatör eller det (indirekta) påståendet att Sverige begått kulturellt folkmord gentemot samerna. Men jag tror att få läsare kan förbli likgiltiga eller ointresserade av bokens levande framställning kring samefolkets situation som urfolk och minoritet i Sverige.
Jag gissar också att ”kolonisatören” Petra Carlsson Redell har fortsatt att fjällvandra – men med nya insikter om den samiska kulturens relationella förhållande till marken, i ryggsäcken.
[ ”Hög tröskel” att bejaka samisk identitet" ]
Titel: Marken, andligheten.
Författare: Petra Carlsson Redell.
Förlag: Polaris (170 sidor).
Genre: Teologi och etik.
