En välfärd på dekis. En landsbygd i skuggan av storstädernas skyskrapor. Vidgade klyftor. Krackelerad gemenskap. Uppenbara orättvisor. Det är typiska ämnen i Vibeke Olssons senaste bok.
Medan vi ännu kan tala är en samling krönikor hämtade från olika tidningar och P1:s ”Tankar för dagen”. Texterna skrevs 2011–2021. Före Ukraina. Före Gaza. Det är en nackdel, men på intet sätt avgörande. För även om författaren tar sin utgångspunkt i det specifika – en person, en process, en vardaglig iakttagelse eller en dramatisk händelse – så är reflektionerna tidlöst aktuella. Ofta handlar de om balansen mellan individens och samhällets ansvar, alltid utgör de ett konsekvent försvar av människovärdet.
Ett plus i kanten är att Vibeke Olsson har ett stort kunskapslager vilande efter bygget av romansviterna om Romarriket, andra världskriget och folkrörelsernas framväxt i Sverige. En del av det materialet används här, till läsarnas bildning och glädje.
Det stilrena bokomslagets förklarande undertitel är ”Texter och tankar av vrede och hopp”. Och nog är vreden över en dyster samhällsutveckling i inhuman riktning påtaglig. Den slår dock aldrig över i hopplöshet. Inställningen är: Vi kan bättre, så låt oss göra det bättre.
Vänsterperspektivet är tydligt, men Vibeke Olsson fabricerar inte slagord utan erkänner att svåra frågor är svåra frågor. Jag får för mig att hennes gedigna erfarenhet som romanförfattare bidrar till förmågan att leva sig in i andras sätt att tänka och argumentera. Det underlättar alltid konstruktiva samtal.
Och baptistpastorn – jo, Vibeke Olsson är utbildad sådan och har praktiserat som sådan – blygs inte för evangelium. Jesus vandrar ogenerat genom texterna, och hans ord och liv utmanar till omvändelse och omvärdering i konsumismens och den extrema individualismens tid.
[ Vibeke Olsson: Pappas död sparkade ut mig ur barndomen ]
Titel: Medan vi ännu kan tala.
Författare: Vibeke Olsson.
Förlag: Libris (318 sidor).
Genre: Krönikesamling.
