I sin nya bok vill Magnus Malm göra upp med kyrkans snedfokusering vid akademiska meriter och betona värdet av praktisk kunskap. Dagens recensent Tobias Hadin finner ”en skattkammare” av andlig vägledning, men reagerar också på bokens ”binära beskrivningar av en terräng som är mer svårnavigerad än vad dessa teoretiska kartor ger sken av”.
Med Schola Caritatis börjar vi äntligen ana konturerna av det visionära bygge som författaren och retreatledaren Magnus Malm arbetat på under många år. I sina böcker har han återkommande hamrat på vissa spikar. Som att implikationen av inkarnationen är att kristna bör bli mer rotade i vår mänsklighet och inte mindre, ju “andligare” vi blir. Eller att uppgörelsen med en dualistisk världsbild bäst sker genom att låta den ignatianska spiritualiteten, hämtad från jesuitordens grundare Ignatius av Loyola, komma hela kristenheten till del.
Den här gången tar Malm avstamp i Benediktus klosterregel från 500-talet och gör upp med kyrkans snedfokusering på akademiska meriter. Betoningen av teoretisk kunskap i präst/pastorsutbildningarna har lett till en ”kroppslös” teologi som existerar distanserat från den verklighet som församlingen faktiskt lever i. Botemedlet är, enligt Malm, en pedagogik där den praktiska erfarenheten inte bara utgör en krydda på en annars rent akademisk utbildning. Klosterpedagogikens väl avvägda mått för bön, arbete och studium måste integreras i ett liv i gemenskap.
I stora delar är boken helt genial och bär på potential att vara till god hjälp för vitt skilda kyrkliga sammanhang. Samtidigt har boken flera binära beskrivningar av en terräng som är mer svårnavigerad än vad dessa teoretiska kartor ger sken av. Missförstå mig rätt, poängerna är ofta riktigt bra, men genom att inte delge läsaren något av sin egen brottning kring de ämnen Malm tar upp saknar boken just den kroppslighet som han förespråkar. Hur har han själv handskats med uppmaningen till stabilitet i gemenskaper där hans ideal och vilja skaver mot andras? Hur förkroppsligas uppmaningen till lydnad för honom som inte är underställd någon kyrklig struktur?
Malm är öppen med att han främst möter församlingslivet genom de församlingsaktiva, som han tar emot i andlig vägledning. Denna distans ger honom viss skärpa och möjlighet att sätta fingret på problem, samtidigt undrar man som läsare hur han får ihop distansen till det lokala församlingslivet med bokens uppmaning att lämna teoretiska resonemang och engagera sig praktiskt i den levda verkligheten.
Helhetsintrycket dras också ner något av att Malm återkommande kastar ur sig snabba gliringar kring fenomen som är mångbottnade och komplexa, till exempel kring könskorrigering och postmodernism. Här påminner han mer om dem som kastar ur sig snabba åsikter i sociala mediers kommentarsfält under artiklar de bara läst rubriken på. Å andra sidan gör detta att jag som läsare övas i den ignatianska urskiljningens konst.
Det blir då tydligt att boken, med sina brister, utgör en skattkammare, som trots sitt relativt korta omfång, omfamnar en bredd av ämnen. Exempelvis är Malms micro-genomgång av Jobs bok mindblowing och kapitlet om bön något av det mest kärnfulla jag läst. När Malm tar sig an ”Arbetet” visar han hur man praktiskt kan göra teologi genom att låta sig influeras av allt som är gott och sant, även när det inte bär en kyrklig stämpel.
Men det är i det sista kapitlet som boken börjar bli riktigt spännande; här ges konstruktiva förslag på hur bokens pedagogik skulle kunna omsättas i praktiken, i lokala sammanhang. Som läsare önskar jag att Malm tillsammans med några andra församlingsaktiva skriver en bok med fler sådana praktiska och experimentella infall utifrån bokens ärende. Men kanske är det snarare ett uppdrag för de arbetslag, biskopar och kyrkomötesledamöter jag hoppas att boken kommer läsas av. De förtjänar att ta del av den vägledning Malm ger kring hur församlingen allt mer kan utgöra en skola i kärleken!
[ Tre småbarnsfamiljer startar bokförlag - ger ut Magnus Malms nya bok ]
Titel: Schola Caritatis – Pedagogik för framtidens församling.
Författare: Magnus Malm.
Förlag: Vildhonung (208 sidor).
Genre: Teologi och vägledning.
