Netflixfilmen “Jungfru Maria” har överraskande blivit en publiksuccé, samtidigt som den föga överraskande mötts av en hel del kritik. Filmen tar ut svängarna när den berättar historien om världens mest berömda mamma, samtidigt som den är trogen det centrala i den knapphändiga bibliska berättelsen.
Den som tar sig för att skapa någon form av konst – det må vara bild, litteratur, film eller annat – baserad på berättelser i religiösa urkunder som många bygger sina föreställningar på, får vara beredd på kritik. Så har det alltid varit. Men att göra det i dagens uppskruvade, lättkränkta och polariserade klimat är att i ännu högre grad utsätta sig för anklagande påhopp och hetsiga debatter.
Så den amerikanske filmregissören D.J. Caruso var nog fullt medveten om detta när han skapade sin “Jungfru Maria”. Filmen har mötts av såväl ljumma recensioner som besvikna och upprörda kommentarer från människor som tycker att han inte visat en “rätt” eller “sann” bild av världshistoriens mest berömda och älskade mamma.
Men kanske är kritiken lättare att stå ut med då filmen också blivit en oväntad publiksuccé världen över och inte lämnat tio-i-topplistorna på Netflix sedan den hade premiär 6 december.
Många har genom åren försökt att återberätta och tillgängliggöra “the greatest story ever told”, Bibelns berättelse om hur Gud blev människa, med mer eller mindre lyckat resultat. Att göra som Caruso och välja att berätta Marias historia och det stora och dramatiska med Jesus födelse utifrån henne känns som en ny och välkommen vinkel på en historia vars sprängkraft ibland riskerar att gå förlorad i sin traditionella förutsägbarhet.
Josef känns däremot långt från traditionen när han här blivit en ung, gladlynt och öppensinnad kille.
— Magnus Sundell
Men det är samtidigt att göra det väldigt svårt för sig. För även om Bibelns berättelser om Jesus har många luckor, finns här trots allt mycket att bygga en historia på. Men berättelsen om Jesus mor Maria är ytterst kortfattad och knapphändig – och så i ännu högre grad när det gäller Josef, hennes make.
D.J. Caruso och hans manusförfattare Timothy Michael Hayes har därför sökt sig till andra källor för att hitta inspiration. Mycket av grundhistorien i filmen bygger på den apokryfiska skriften Jakobs Protevangelium från 100-talet, som berättar om jungfru Marias liv från hennes födelse fram till att Jesus är född. Men filmen avviker samtidigt på flera punkter från det som berättas där och tar sig en hel del såväl konstnärliga som publikfriande friheter – samtidigt som den är trogen det centrala i den bibliska berättelsen.
Synen på Maria skiljer sig åt en del mellan olika kristna traditioner. I de katolska och ortodoxa kyrkorna har hon en mycket central roll. Med tanke på att filmen skildrar Maria som stark, klok, upphöjd och helig är det knappast överraskande att Caruso är varmt troende katolik. Men trots att han tagit hjälp av olika teologiska rådgivare, har han även fått kritik från katolskt håll för att berättelsen delvis står i strid med den katolska traditionen och läran.
Som sagt, att ge sig i kast med sådana här projekt är att gå på minerad mark. Tradition och religiösa föreställningar tenderar att ofta trumfa historicitet och avfärda trons behov av fantasi och lekfullhet. Filmen har även – vilket väl knappast heller förvånar – fått en del kritik från palestinskt håll för att vara antipalestinsk och från judiskt håll för att vara antijudisk.
Själv blir jag positivt överraskad av Jungfru Maria. Även om här finns lite för många Hollywood-stereotyper – som några konstruerade actionscener och det faktum att nästan alla personer är märkligt snygga – har D. J. Caruso lyckats skapa en fängslande och bitvis berörande film om flickan som blir utvald att föda världens frälsare.
Det är uppenbart att filmskaparna velat göra en modern film som tilltalar en samtida publik, trots den historiska berättelsen och miljön. Något vi ju också är ytterst vana vid, om det så gäller “Gladiator”-filmerna, “Prinsen av Egypten” eller “The passion of the Christ”.
Det moderna anslaget med Maria som filmhjälte gifter sig dock väl med traditionens syn på henne som utvald, särskild och helig. Filmens Maria gestaltas inte som ett viljelöst offer utan som en stark och reflekterande ung kvinna som medvetet, om än med vånda, väljer att gå in i den roll som erbjuds henne. Josef känns däremot långt från traditionen när han här blivit en ung, gladlynt och öppensinnad kille. Men för berättelsen är det en klar tillgång.
Även om jag kan ha teologiska, historiska och även filmiska synpunkter på det jag ser, gillar jag att “Jungfru Maria” tar ut svängarna
— Magnus Sundell
Filmens tredje huvudperson vid sidan om Maria och Josef är den från Bibeln lika välkände Herodes, judisk kung och Roms lydfurste som känner sig hotad av ryktet om en kommande Messias.
Även om det finns brister i manus och regi vad gäller birollerna i filmen, är castingen för de större rollerna desto bättre. Noa Cohen känns närmast självklar i rollen som Maria, detsamma gäller Ido Tako som Josef och de bådas samspel.
[ Musikalen Journey to Bethlehem har potential att bli ny svensk jultradition ]
Men den som glänser allra mest är den rutinerade Anthony Hopkins, vars nyckfulle, despotiske och otäcke Herodes förhöjer filmen och faktiskt skulle kunna komma att belönas med en Oscar. Det är en fröjd att se Hopkins kliva in i rollen och ge den liv, nyanser och trovärdighet. (Apropå moderna referenser; när Hopkins gestaltar Herodes megalomani och narcissism går mina tankar till Donald Trump.)
Så även om jag kan ha teologiska, historiska och även filmiska synpunkter på det jag ser, gillar jag att “Jungfru Maria” tar ut svängarna och lyckas fånga mitt intresse med en historia som känns välkänd och ny på samma gång.
De riktigt stora berättelserna om människan, Gud och världen låter sig inte riktigt fångas i ord eller i enstaka bilder. Därför behöver vi fler, inte färre, berättelser som tar fantasin till hjälp för att få oss att känna, förstå och tänka vidare.
[ Svensk bakom Hollywoodfilm om Josef och Maria ]
----
Fakta: Filmen Jungfru Maria
Regi: D.J. Caruso
Manus: Timothy Michael Hayes
Genre: Drama
I rollerna: Noa Cohen, Ido Tako, Anthony Hopkins m fl.
Stream: Netflix
Betyg: 3 av 5.
---
