Författaren J Warner Wallace var tidigare mordutredare och övertygad ateist. Men det var innan han började använda polisiära utredningsmetoder för att syna evangeliernas sanningshalt. I boken Brottsplats Golgata redovisar han vad han kom fram till. Dagens recensent Birger Thureson uppskattar det kreativa greppet och gedigna arbetet, men saknar mystiken.
Deckare toppar listor över mest sålda böcker, och tv-serier handlar rätt ofta om grov kriminalitet. Mord är alltså inget ovanligt tema i vår tids populärkulturella uttryck. Men lite ovant känns det att läsa en bok på 364 sidor där konsten att sätta fast mördare används som apologetiskt verktyg i debatten om kristen tro.
Författaren J Warner Wallace är en garvad mordutredare. Men han har också akademiska meriter i konstnärliga ämnen. Och så har han studerat teologi och är pastor. Men det som främst lyser igenom på sidorna i den här boken är polisutbildningen och en mångårig erfarenhet av att lösa gamla mordgåtor som andra gått bet på.
Nu lär Wallace ut den metod som förde honom själv från cynisk ateism till en kristen övertygelse. Utifrån tio vägledande principer för framgångsrik brottsutredning söker han sanningen. En av de viktigaste, om jag förstår saken rätt, är att noga analysera och bedöma vittnenas tillförlitlighet.
Författaren sätter Nya testamentets fyra evangelier under luppen. Går det att lita på dessa berättelser om Jesu liv, död och uppståndelse? Förmedlar Matteus, Markus, Lukas och Johannes trovärdiga ögonvittnesskildringar, eller bygger den kristna tron, där Jesus uppståndelse är en grundbult, på en gigantisk och framgångsrik konspirationsteori?
De argument som Wallace använder för att svara ja på frågan om vittnenas trovärdighet och nej på frågan om konspirationsteori är detaljrika. De bygger på omfattande studier och stor erfarenhet och ger ett trovärdigt intryck.
Att de fyra evangelisternas berättelser inte överensstämmer på alla punkter tyder snarare på sanningshalt än anpassat hittepå, menar författaren. Som mordutredaren känner han igen mönstret. Ögonvittnenas perspektiv skiftar, de lägger märke till olika saker. Det är den samstämmiga helhetsbilden som räknas.
Konspirationsteorin avfärdar Wallace på grund av dess orimlighet; att så många under så lång tid håller fast vid en lögn utan att göra bort sig är inte möjligt, menar han.
Författaren är ingen bokstavstroende fundamentalist som nyanslöst försvarar Bibelns ofelbarhet. I ett intressant avsnitt, som säkert kan orsaka debatt, talar han om främmande textinslag i de biblar vi hanterar i dag, inslag som inte styrks av de äldsta handskrifterna. Också här drar han paralleller till brottsutredningar; på en brottplats återfinns alltid detaljer som inte har med brottet att göra. Konsten är att skilja främmande inslag från äkta bevis. Eller, i fallet Bibeln, skilja förändringar och tillägg i olika översättningar från den ursprungliga, gudsinspirerade texten.
Förutom apologetik i meningen förnuftsmässiga och intelligenta argument för kristen tro behöver vi också beakta mystiken. Det som inte kan bevisas med upplevas.
Brottsplats Golgata i översättning av Mats Wall är en uppdatering. Första versionen av boken publicerades för tio år sedan. Den blev en succé. Illustrativa teckningar och pedagogisk grafik kan säkert bidra till att den nya, utbyggda versionen också blir en framgång.
[ Dagens recensenter listar årets bästa böcker ]
Efter genomläsningen kvarstår egentligen en enda reflektion hos mig. Författaren har gjort ett gediget jobb utifrån sin polisiära yrkeserfarenhet. Men förutom apologetik i meningen förnuftsmässiga och intelligenta argument för kristen tro behöver vi också beakta mystiken. Det som inte kan bevisas men upplevas.
Det är Anden som gör ordet levande, och liv är vad sann kristen tro till syvende och sist handlar om. Evangeliet, korsets dårskap, är mer än 1 + 1 = 2.
Därmed inte sagt annat än att Wallace skrivit en viktig bok som kan betyda mycket för många.
Titel: Brottsplats Golgata.
Författare: J Warner Wallace i översättning av Mats Wall.
Förlag: Apologia (364 sidor).
Genre: Apologetik.
