”A complete unknown” skildrar de fyra första åren av Bob Dylans karriär. Musiken får ta stor plats och skådespelarna övertygar. Filmens genomgående fråga är: Vem äger rätten att definiera vem du är?

Vem är Bob Dylan?

Ett svar är att han är en av populärmusikens mest betydelsefulla artister och dess främsta låtskrivare. Ingen har som han påverkat rocklyrikens form och innehåll – mot poesi, komplexitet, bredare narrativ och konstnärlig höjd. Det är ingen slump att han är den enda låtskrivaren som fått Nobelpriset i litteratur.

Men hans egen ovilja att prata om såväl sin person som sina sånger har fått många att undra: Vem är han egentligen? Frågan har engagerat många, inte minst alla de fans som gjort sig själva till lärjungar och uttolkare av hans musik, framträdanden och uttalanden.

Sångerna får ta plats och skapar historien i kongenialt samspel med agerandet.

Journalister, författare och filmskapare har försökt skildra den svårfångade, närmast mytiska figuren Bob Dylan. Med olika föresatser på skalan mellan att tolka och att hålla sig till det faktiska. I “A complete unknown”, som fått hela åtta Oscarsnomineringar, väljer regissören James Mangold främst det senare – även om här såklart finns en hel del fiktion – när han skildrar de fyra första åren i Dylans karriär.

Vilket han gör rätt i. Mangolds styrka som regissör ligger inte i det subtila eller konstnärliga, utan i berättandet – vilket han visade redan i “Walk the line”, succéfilmen om Johnny Cash och June Carter. Samma driv finns här och filmens två timmar och tjugo minuter går i en rasande fart. Det är en fröjd att åka med.

“A complete unknown” börjar med att den 20-årige Robert “Bob Dylan” Zimmerman 1961 anländer till New York för att hälsa på sin idol, folksångaren Woody Guthrie, som är allvarligt sjuk. På sjukhuset träffar han Pete Seeger, informell ledare för den rörelse av politisk folkmusik som börjat ta form i Greenwich Village. Seeger öppnar dörrarna till den nya musikscenen för den unge Dylan. Han träffar den framgångsrika folkartisten Joan Baez och de båda inleder ett komplicerat förhållande, både som musiker och privat.

Skivkontraktet kommer snabbt, men debutalbumet där han tolkar traditionella sånger lyfter inte. Först när han i sitt låtskrivande låter sig utmanas av samtidens oroligheter – Vietnamkriget, Kalla kriget, Kubakrisen – kommer genombrottet med andra albumet, “The freewheelin’ Bob Dylan” (1962) och låtar som “Blowin’ in the wind” och “Masters of war”. Med skivan “The times they are a-changin’” året därpå ökar hans popularitet ytterligare och han befäster sin roll som den unga generationens främsta röst och frontfigur.

Men i takt med framgångarna blir Bob Dylan alltmer obekväm med allas förväntningar på honom. Han har hela tiden försökt bygga en identitet på sina egna villkor, där den han vill vara är viktigare än vem han är. Det här sliter såväl på relationer och vänskaper som kontakterna med musikbranschen – liksom med den folkmusikrörelse som gjort honom till sin – och konflikterna och kontroverserna blir allt fler.

[ Bob Dylan om sin kristna tro: "Läser Skrifterna mycket” ]

Filmen leder fram till den kaotiska spelningen på Newport Folk Festival 1965, då Dylan framträder med ett elektriskt rockband, vilket såväl arrangörer som delar av publiken ser som ett svek. Men som i backspegeln markerar början på ännu ett framgångsrikt kapitel i historien om Bob Dylan.

Det bästa med Mangolds film är att han vågar bygga den på musiken. Sångerna får ta plats och skapar historien i kongenialt samspel med agerandet. Att skådespelarna själva sjunger och spelar både imponerar och skapar en stark känsla av autenticitet.

Här finns en rad fina skådespelarinsatser. Timothée Chalamet gör Bob Dylan med avslappnad självklarhet, Monica Barbaro skapar mystik och integritet till sin Joan Baez, Elle Fanning känns trovärdig som Dylans flickvän Sylvie Russo (i verkligheten Suze Rotolo), Boyd Holbrock får Johnny Cash att kännas bekant. Ändå måste nog Edward Norton som Pete Seeger nämnas som den allra finaste tolkningen. Briljant.

Den röda tråden i “A complete unknown” är frågan om identitet; om rätten att definiera vem du är. Bob Dylan brottas med den utmaning, det moment 22, som många konstnärer kämpar med: Att dela med sig av sin konst innebär att släppa den fri för andras tolkningar, vilket oundvikligen utsätter konstnären själv för tolkningar och definitioner. Är det ändå möjligt att förbehålla sig rätten att inte definieras av andra?

[ Ömsint film om June Carter Cash - artisten som klev in i skuggan ]

---

”A complete unknown”

Regi: James Mangold

Manus: James Mangold, Jay Cocks

Genre: Drama

Medverkande: Timothée Chalamet, Monica Barbaro, Elle Fanning, Edward Norton m fl

Biopremiär: 21 februari

Betyg: 3 av 5.

---