Med boken ”Väx upp!” vill prästen Jennie Hallgren och Elisabet Svahn, studierektor på Liljeholmens folkhögskola, slå följe med den som behöver stöd på vägen till en vuxen tro. Dagens recensent Deborah Odebäck uppskattar ärligheten, men har svårt att hitta den röda tråden.
“Väx upp” är en konkret bok om människans förändring, upplevd smärta och övergången från tonårstro till en vuxen tro där författarna Jennie Hallgren och Elisabet Svahn generöst delar med sig av sina egna upplevelser. Elisabet berättar bland annat om sjukdomen hon drabbades av som 25-åring och som fortfarande påverkar henne. Bland Jennies beskrivningar av livet får vi läsa om vikten av vänskap och hur relationer med vänner ändras under livets gång, precis som relationen med Gud.
De egna berättelserna blandas med välmenande råd inför livet som kristen vuxen. Texten är lättillgänglig – längre avsnitt varvas med listor och böner – och språket är färgat av bokens primära målgrupp; människor på väg ut i vuxenlivet. Önskan att läsaren ska förstå resulterar ibland i upprepningar och att saker överförklaras, men generellt en bearbetad och gedigen text.
Framför allt lyckas Jennie Hallgren och Elisabet Svahn fånga hur gudstron är något som kan följa med en hela livet – hur den kan få spela en betydande roll även “mitt i skiten”. Bilden av kristen tro som något som ger trygghet och hopp beskrivs, men det finns delar i den kristna tron jag saknar.
Inledningsvis saknar jag det som finns utanför jaget och den egna gudstron, främst kopplingen till ett kristet sammanhang. Även om kyrkan och dess traditioner nämns, ställs de hela tiden i relation till jaget. Författarna nämner att kyrkan gjort sig skyldig till övertramp gentemot individer i fråga om bön och helande, men tar också upp goda livsregler som tidiga klostermunkar kan bidra med för jaget i dag.
Att tydligare lyfta fram både församlingens och individen syfte och roll i det kristna livet – att följa Jesus, ära Gud i allt och sprida evangeliet vidare – skulle ge ytterligare djup och mening till dessa resonemang.
Jag saknar också en tydligare betoning på det eviga hoppet. Jennie Hallgren och Elisabet Svahn delar med sig av många svåra saker som skett i deras liv och formulerar återkommande en längtan efter att allt ska lösa sig till slut, men det eviga hoppet om livet med Jesus nämns enbart någon gång. Även Jesu roll minimeras då han under större delar av boken känns långt borta. Jag förväntade mig att författarna tydligare skulle förankra jaget i Jesus och hans ord om människan och livet.
Jag saknar däremot inte bibliska referenser, för dem finns det gott om. I vissa fall har jag dock frågetecken kring appliceringen av bibelordet och ställer mig frågan om Bibeln reduceras till att vara stöttepelare för det narrativ vi kan se i delar av samhället i dag? Fråntas inte Bibeln sitt ärende om meningen “Var trogen i det lilla” omvandlas till en uppmaning om att sopsortera?
Författarnas längtan att vara relevanta och möta unga människor i deras funderingar går inte att ta miste på. Och med sitt ärliga upplägg ger de läsaren en del av sig själva till hjälp. Däremot tycker jag att de trevar sig fram och ger läsaren lite av varje. Lite information om anknytning, lite om depression, varför en mentor kan vara bra att ha etcetera, vilket ger ett spretigt intryck. Som läsare vet jag inte riktigt vilken som är den röda tråden.
---
Titel: Väx upp! – Någon att hålla i handen på vägen till en vuxen tro.
Författare: Jennie Hallgren och Elisabet Svahn.
Förlag: Libris.
Genre: Teologi, livsberättelse.
---
