Med utblick från sin trädgård på Österlen skriver författaren Anita Goldman till försvar för småskalighet. Dagens recensent Birger Thureson uppskattar analysen, men störs av kommentarerna kring livet i stan.
Debatter präglade av mentalt tunnelseende är inte bara tröttsamma, utan också kontraproduktiva. Om man bara stirrar på en detalj, frigjord från sin kontext, så blir bilden ofullständig och därmed otydlig. Kanske rent av osann.
Den helhetsbild jag ofta saknar i upphetsade och snuttifierade debatter om till exempel matpriser, bensinpriser och annat relaterat till klimat- och miljöfrågor hittar jag i Anita Goldmans bok Det vilda hoppets geografi.
Hon citerar flitigt politiker, filosofer, teologer, författare och andra som analyserat människans förhållande till naturen under olika tidsepoker. Elva sidor med listad referenslitteratur imponerar. Men Goldman reflekterar inte enbart över andras teser och tankar utan också över egna erfarenheter – från barndomens Göteborg, från Stockholm, från Jerusalem, och från sin utsiktspunkt i Österlen.
I Skåne arbetar hon i sin trädgård, gläds över naturens skönhet – och betraktar de omgivande fältens dundrande jordbruksmaskiner. Hon ingår på så sätt själv i en bild som speglar spänningen mellan småskaligt och storskaligt.
Läsaren behöver inte tveka om var Goldmans sympatier ligger. Skiftesreformerna på 1800-talet skulle effektivisera jordbruket men splittrade samtidigt byarna, medan städerna växte. Och när jordbruket blev big business trängdes familjejordbruken undan. Det industriella paradigm som härskar i dagens jordbruk bidrar till klimatförändringarna, skriver författaren i sitt försvar för småskaligheten.
Staden är inte bara sten och betong och hjärtlöshet. Staden är också frihet att välja, även för den som inte har råd med ett hus på Österlen.
Att Goldman tar tydlig ställning är utmärkt, men ibland blir hon lite för generaliserande i sina slutsatser och gränsdragningar. Som när hon skriver: ”Genom att leva i städerna har vi förlorat känslan för naturens årliga cykel av födelse och död och återfödelse.” Så enkelt tror jag inte att det är. Man kan leva i en stad utan att förlora kontakten med och känslan för naturen.
Jag bor 15 minuters tågresa från vår huvudstads centrum. På fem minuter går jag ner till Edsvikens strand. I min omedelbara närhet finns skogar med ljuvliga promenadstigar.
Staden är inte bara sten och betong och hjärtlöshet. Staden är också frihet att välja, även för den som inte har råd med ett hus på Österlen.
Goldman provocerar vår civilisations definition av frihetsbegreppet genom att lyfta en religiös tanke. Nämligen att begränsningar kan utgöra ramen för en djupare frihet.
— Birger Thureson, recensent
Men jag applåderar tveklöst författaren när hon med emfas angriper den konsumtionskultur som stimuleras av städernas utbud och tenderar att bli gränslös. ”Vi lever i en ätstörd civilisation. Vi har tappat greppet om vad som är tillräckligt”, skriver hon i en välfunnen formulering.
Klimathotet är på allvar och kan inte enbart mötas med tro på teknik och ekonomisk tillväxt, menar Goldman. Det kräver också förändring av livsstilen.
Vilka begränsningar är då nödvändiga, och vilka är möjliga att leva med utan att vi förlorar den grundläggande mänskliga friheten?
Goldman provocerar vår civilisations definition av frihetsbegreppet genom att lyfta en religiös tanke. Nämligen att begränsningar kan utgöra ramen för en djupare frihet.
Hon har studerat biblisk hebreiska vid universitetet i Jerusalem, där hon bodde och verkade som frilansjournalist 1980–1997. Det sätter tydliga spår i denna bok. Bibelreferenserna duggar tätt. Skapelseberättelsen utgör en återkommande referenspunkt när Goldman manar till vördnad för naturen.
Hon anknyter till den bibliska förvaltarskapstanken. Människan äger inte jorden. Den är till låns och ska därför skyddas mot industrialismens övergrepp.
Bokens två sista meningar sammanfattar väl dess innehåll: ”Vi är hotade tillsammans eller på väg till en hållbar värld tillsamman. Vi är varandras öde.”
[ Oväntat hård kritik när kyrkans 13 stift sa sitt om skogsbruket ]
Titel: Det vilda hoppets geografi.
Författare: Anita Goldman.
Förlag: Natur & Kultur (369 sidor).
Genre: Essä.
