I “Frälsningens ord till förändringens värld” har bibelläraren Per-Axel Sverker djupdykt i John Stotts teologi. “Bokens intressantaste diskussioner är när Sverker ställer Stott i dialog med nyare pentekostal och karismatisk teologi” skriver Roland Spjuth.
Titel: “Frälsningens ord till förändringens värld - Bibel och evangelium i John Stotts teologi”
Författare: Per-Axel Sverker
Förlag: Libris (474 sidor)
Genre: Teologi
Vad är evangelikal teologi? Termen har fått ny aktualitet bland annat i mediers beskrivning av kristna strömningar i svallvågorna kring ledare som Trump och Bolsonaro. När termen evangelikal lanserades på svenska var det för att lyfta fram en annan position som formulerades på den stora missionskongressen i Lausanne 1974. Deklarationen som antogs vid kongressen blev en plattform för många sammanhang som önskade förena bibeltro och evangelisation med samhällsengagemang och öppenhet för samtidens frågor. Arkitekten för denna deklaration var den engelske teologen John Stott (1921–2011).
Teologen Per-Axel Sverker har nu publicerat en mycket läsvärd genomgång av Stotts tänkande. Boken ger inte enbart djupare förståelse för Stott, den sätter också in hans insatser i relation till den kontext i vilken han verkade och till andra tänkare som diskuterat hans position. Stotts teologi formades i hög grad i kamp mot den moderna tidens liberalteologi. Hans banbrytande insats var emellertid att han inte lät denna kritik leda till ofruktbara polariseringar. För de flesta handlade konflikten om att antingen betona mission som evangelisation eller som kamp för en rättvis värld; att antingen se Bibeln som Guds ord eller som ett mänskligt, historiskt dokument. Stotts stora insats var att utveckla en mer balanserad teologisk position som höll samman olika sidor i mission och teologi. För att markera detta uppbrott både från liberalteologi och en defensiv fundamentalism blev evangelikal den term som användes för den egna positionen.
[ Stefan Swärd: Evangelikal är inte synonymt med höger ]
Bokens kanske viktigaste bidrag är att den ger ett betydande material för en fortsatt bearbetning av Stotts evangelikala arv. Sverker är djupt imponerad av Stott. Samtidigt visar han att Stott självklart var barn av sin tid. I dagens mer postmoderna kontext skulle den evangelikala teologin behöva gå vidare. Enligt Sverker räcker det inte att likt Stott försöka hålla samman två poler. De skulle behöva integreras i en större helhet. Bokens intressantaste diskussioner är när Sverker ställer Stott i dialog med nyare pentekostal och karismatisk teologi. Stotts betoning på Ordets historiska sanningar präglas av en modern tro på ett objektivt förnuft. Detta gjorde Stott tveksam att ge de karismatiska erfarenheterna en plats i sin bibeltolkning. Sverker visar att vi behöver en teologi som reellt förenar Anden och Ordet, även om Sverker nog inte ser det som sin uppgift att i denna bok tydligt utveckla hur en sådan position ska se ut.
Detta blir än tydligare när han diskuterar Stotts syn på frälsning. Sverker konstaterar att Stott saknade en förståelse för teologin om Guds rike, som enligt många är nyckeln till en mer holistisk syn på frälsningen. Men Sverker följer inte upp detta i sin prövning av Stotts juridiskt inriktade korsteologi. Frågan förblir obesvarad hur frälsning ska formuleras i dag så att den integrerar både personlig omvändelse, skapelse och rättvisa. Sverker konstaterar också att kyrkan har en svag ställning i Stotts teologi. Åter öppnar Sverker en fråga om kyrkans plats i frälsningen men utan att ge några svar.
Det är imponerande att Libris ger ut en så här omfattande och djupgående bok. Jag hoppas att omfånget inte avskräcker potentiella läsare. Inte minst önskar jag att boken blir läst och bearbetad av alla de som på olika sätt vill föra den evangelikala traditionen vidare. Stott var ingen originell tänkare men han representerar mycket av det som varit mest fruktbart i evangelikal teologi. Det gäller också Stott som person. Han levde mycket enkelt, intog alltid en lyssnande och ödmjuk inställning och hade en enorm förmåga att se och minnas människor. Sverker konstaterar: “Stott har visat att man kan ha ett starkt inflytande som kristen ledare utan yttre tecken på världslig framgång som lyxhotell och privatflyg” (s 45). Bara denna kommentar motiverar att ta Stott på allvar så att inte den evangelikala traditionen dör med olika “mega-pastorers” fall.
[ Per-Axel Sverker: Stott var en vetgirig teolog med stor ödmjukhet ]
