Titel: “Konvertiten”
Författare: Micael Grenholm
Förlag: Sjöbergs Förlag (388 sidor)
Genre: Roman
Vad kan väl vara en lämpligare arena för en spänningsroman än berättelsen om en afghansk konvertit och flykting till Sverige? Sprängstoffet ger sig nästan självt, och Grenholm förmår att skapa en bladvändare av det, även om vissa stereotyper väl inte kan undvikas i bok som denna. Valet av tre berättarperspektiv fungerar väl: konvertitens, migrationsministerns och hans dotters, tillika konvertitens flickvän. Här finns såväl romantisk kärlek som skildringar av trofast vänskap, familjedraman och omvändelseberättelser.
Författaren tvingar ner sin läsare i svensk flyktingmottagnings mest stinkande kloaker. Mission fulfilled, alltså, eftersom Grenholms uttalade avsikt är att bilda opinion kring Sveriges sätt att hantera flyktingar som är konvertiter. Likheterna i rättsosäkerhet mellan hur konvertiten behandlas i Sverige och i talibanernas Afghanistan är smärtsam att upptäcka. En insikt som Grenholm dock lämnar åt läsaren att själv komma fram till.
[ Micael Grenholm: Migrationsverket har blod på sina händer ]
Grenholm väver också in sin idealbild av hur genuin krisen tro kan se ut när gudsförtröstan gäller livet. Det borde lära oss trygghetsdeformerade troende med fallenhet för teologiska hårklyverier något om hur vi ska leva. Eller för att ta ett exempel med bäring på teologin: “demoner” ser väldigt olika ut betraktade inifrån från en lugn och upplyst svensk frikyrka eller från insidan av ett mörkt lastbilsflak fullpackat av människor med akut syrebrist.
Så är kanske inblicken i ett antal vitt skilda, och för de flesta av oss främmande, världar en av bokens främsta förtjänster, inte minst när det gäller flyktingens verklighet i ursprungslandet, under flykten eller i den sortens fängelse vi på svenskt nyspråk kallar “förvar”.
“Konvertiten” kan stå för sig själv som spänningsroman och läsupplevelse, men den förmedlar samtidigt omistliga insikter om svensk flyktingpolitik.
