Titel: F.A. Boltzius – En svensk Wigglesworth eller en ärlig bedragare?
Författare: Madeleine Wallgren
Förlag: Vingårdens förlag (289 sidor)
Genre: Biografi
Skulle en Boltzius kunna uppstå i våra dagar?
En lekmannapredikant hemmahörande i en missionsförsamling som botar sjuka på löpande band och som samtidigt predikar frälsning och omvändelse.
En person som reser land och rike kring och bjuder hjälpsökande på mat och logi. En självlärd person som blir god vän med kungafamiljen samt delar av adeln och som inbjuds till slottet för att leda bönemöten, men som av medierna utmålas som en bedragare. En person som ber för sjuka över hela världen och som skickar bönedukar, så kallade “svettedukar” till dem han själv inte kan träffa. En bokstavstroende person som inte kan arbeta på söndagar, inte ens raka sig.
[ "Både helande och gemenskap är mirakler" ]
Madeleine Wallgren porträtterar i denna bok en nästan osannolik man som levde och verkade under senare delen av 1800-talet fram till sin död 1910. Några år var F.A. Boltzius Sveriges mest uppmärksammade och omskrivna person, alla kategorier. På Värmlands läns museum finns en del av alla de många 100-tals kryckor, rullstolar och liknande redskap som blev över när de inte längre behövdes. Här finns även 33 000 brev förvarade, brev med önskemål om förbön.
Intressanta är hennes jämförelser med senare tiders “helandepredikanter” och rörelser. Här nämns bland andra Kathryn Kuhlman, Georg Gustafsson och trosrörelsen. Många av den tidens välkända namn finns också med, som Waldenström och Fröding. Boken slutar med en innehållsrik och ambitiös analys.
Bäst sammanfattas kanske innehållet av ett citat från en av de 1800-talsbiografier som refereras: “Han är på samma gång den ärligaste människa och den störste bedragare jag någonsin lärt känna”.
[ Greger Andersson: Man kan tro på helande utan att förneka lidande ]
