Titel: Dig vill jag älska – om modet och gåvan att leva i nära relationer
Författare: Ulrika Ernvik
Förlag: Libris (263 sidor)
Genre: Själavård
På en tidigare arbetsplats hade vi ledorden kärlek, tilltro, mod och glädje som inriktning för hur vi ville förhålla oss till varandra som kolleger och till våra arbetsuppgifter. Jag kände mig väldigt trygg med mina kolleger där. Hur kom det sig? Svaret blev tydligt när jag läste inledningen till Ulrika Ernviks senaste bok. Hon skriver att älska någon är att ge trygghet och glädje, och att bli älskad är att ta emot nåd, känna tillit och mod. I boken beskriver Ernvik hur vi människor i grunden söker trygghet och glädje. Våra konflikter beror till största del inte på sakerna vi bråkar om utan på att vi förlorar känslan av att vara trygga.
Ernvik skriver lättbegripligt om hjärnans olika system, om det bagage vi bär på och hur vi kan hitta rätt i våra relationer. Syftet med boken är att hjälpa till i olika typer av relationer – mellan makar, föräldrar och barn, samt mellan kollegor på jobbet. Hon lyckas väl i att kommunicera till bredden av målgrupper. Boken kan läsas enskilt eller tillsammans med någon och det finns förslag på hur man kan bearbeta de olika kapitlen.
En styrka med boken är att den beskriver att världen är brusten och att andra människor aldrig kan uppfylla alla våra behov, men det kan bli riktigt bra. Ernvik är tydlig med att hon själv har en gudstro och som kristen läsare lyser den kristen världsbilden med skapelse, syndafall, nåden och upprättelsen igenom. Jag saknar att Ernvik trots detta inte explicit lyfter fram att Jesus är den som kan fylla alla våra behov, och att han är orsaken till att nåden är möjlig. Har Jesus tonats ner för att nå en vidare läsekrets? Är det i så fall ett klokt val? Jag är osäker. Utan Jesus hänger tryggheten och glädjen i våra relationer på oss människor. Vi som så tydligt är brustna, vart ska vi vända oss när vi inte blir av med vår otillräcklighet?
[ Ulrika Ernvik: Trygghet och glädje är det vi alla egentligen längtar efter ]
