"Medeltida böneliv"
Viktor Aldrin
Förlag: Artos (146 sidor)
Herrens bön, Ave Maria och den apostoliska trosbekännelsen var de vanligaste bönerna i medeltidens Sverige. Dessa böner skulle alla kristna kunna på sitt modersmål enligt beslut i Andra Laterankonciliet år 1215. Om detta och mycket mer berättar docenten i teologi, Viktor Aldrin. Han har gjort resultaten från sin doktorsavhandling "Prayer in peasant communities" tillgängliga i den populärvetenskapliga boken "Medeltida böneliv".
Det är majoriteten av befolkningen i Sverige, i tiden mellan digerdöden och den lutherska reformationen, som står i fokus i framställningen. Man har menat att det saknats källor om bondebefolkningens religiositet under medeltiden.
Aldrins forskning visar att det i återupptäckta källor finns rikliga uppgifter om majoritetsbefolkningens trosuppfattningar och böneliv under denna tid. Att vanliga lekpersoner skulle vara beroende av prästen som ombud för sina böner är en myt.
Det fanns ett rekommenderat och accepterat bruk av böner som vem som helst kunde använda. Medeltidens bönder lärde sig att be i gudstjänstlivet men undervisades också utifrån de många dåtida läroböckerna i bön.
Författaren nämner speciellt ”Själens tröst” och ”Lucidarius”, båda översatta till medeltidssvenska.
Aldrins bok är lärorik och lättillgänglig. Förutom att förmedla intressanta vetenskapliga rön ger den också gripande inblickar i medeltida människors gudstro. Den skapar en upplevelse av obruten samhörighet med dem som under seklernas gång bett på samma sätt och med samma böner som människor ber i dag.
