Strax innan helgen fladdrar ett meddelande förbi i sociala medieflödet – Evan Ljunggren är död, Sveriges äldste fortfarande aktive skivproducent och därtill kanske den som spelat in flest skivor av alla i musikbranschen. Sin respektingivande ålder till trots drev Evan oförtrutet Falks studio och han arbetade in i det sista. Intervjun var tänkt att fånga hans märkliga livsverk, men blir nu på samma gång en minnestext där huvudpersonen själv berättar om sina bravader. Och de var många.
Evan tar emot i dörren på den röda tegelvillan. Jag visas in i vardagsrummet där Evan laddat med filmduk för att kunna visa rörliga bilder från sitt arbete. Studion ligger i källaren, men den får vänta en stund. Första måste vi bena ut de stora dragen i berättelsen om fenomenet Evan Ljunggren. Något bättre ord kan jag inte komma på och i takt med att han vecklar ut sin historia slås jag av att hans liv har flera likheter med Ingvar Kamprads. Fast i en betydligt mindre skala förstås.
Jag tänker på att han är smålänning, men desto mer på hans framåtanda och den orädda attityden att våga satsa på nya saker som präglat Evan Ljunggrens livsgärning. Evan har alltid haft ett passionerat intresse för teknik, särskilt knutet till ljud och inspelningar. Redan i pojkåren hemma i Tånghult byggde han en enkel högtalare för att kunna lyssna på radio i rummet bredvid. Att han bara fått gå sex år i skola hindrade honom inte att ta sig an till synes omöjliga projekt.
– Man är väl lite tokig, skrockar Evan när jag frågar vad som varit hans drivkraft genom livet.
Han konstaterar att det i alla fall inte är pengar. Evan har förvisso lyckats försörja sig på sina livsprojekt, först fotoaffären som han köpte vid 28 års ålder och senare inspelningsverksamheten som gjorde honom känd långt utanför Eksjös gränser. När han och hustrun Vivi-Anne i slutet av 1970-talet mötte en polsk sångerska som besökte Småland väcktes även idealisten Evan Ljunggren till liv. Eftersom han alltid varit en handlingens man drog han igång hjälporganisationen Vänskap utan gräns som under årens lopp förmedlat gåvor till ett värde av runt 200 miljoner svenska kronor till Polen.
– Jag fick hela sjukhuset i Jönköping. Allt som var äldre än två-tre år byttes ut, minns Evan.
Många resor har det blivit och Evan säger att han kan konversera ganska obehindrat på polska så länge samtalet rör det vardagliga.
På vardagsrumsbordet ligger en rad utmärkelser som Evan fått för sina insatser. Mest stolt är han över den polska kommendörsorden – en medalj som glänser i guld och rött med blått sidenband – som han och även den spanske kungen Juan Carlos fått ta emot.
Studion i källaren pockar. Mitt allra främsta motiv för att söka upp Evan var ju musiken och han berättar mer än gärna. Redan när han fortfarande drev fotoaffär började Evan bygga upp en inspelningsstudio. Allra första inspelningen var med hustrun och frälsningssoldaten Vivi-Anne Ljunggren, som sjöng och spelade tillsammans med Anna-Lisa Lindén och Gunnar Holmgren. EP-skivan tillverkades i 50 exemplar.
Vivi-Anne Ljunggren och Anna-Lias Lindén (Andersson) gjorde den första "riktiga" inspelningen på Falks Studio i Eksjö. EP-skivan tillverkades i 50 exemplar.
Påsken 1963 gjordes första inspelningen utanför familjen. När skivan sedan var klar ringde Sveriges Radio och undrade om Eksjö hade fått ett nytt skivbolag. Evan valde namnet Falks Studio då fotoaffären han drev hette Falks Foto. Det lät snärtigare än Ljunggrens, tyckte han.
I början hyrde Evan en källarlokal i centrala Eksjö och dit kom Målle Lindberg en lördag för att spela in. När inspelningen skulle fortsätta följande lördag satte grannarna stopp.
– De tyckte att det var för mycket oväsen.
I stället åkte sällskapet hem till Målles syster i Bänarp och spelade in skivan färdigt. Med på ett hörn var även den då unga sångarduon Curt & Roland.
Hösten 1967 gjorde 17-åriga Agnetha Fältskog sin första skivinspelning i studion i Evans källare. Hon kom från Jönköping tillsammans med Bernt Engharts Orkester och när inspelningen var klar postade Evan en kopia på bandet till Little-Gerhard som var producent på ett stort skivbolag i Stockholm. Kort därefter hamnade Agneta Fältskog på Svensktoppen.
Långt senare, 1982, skulle en annan ung dam dyka upp i Evans skivstudio. Lena Philipsson kom i sällskap med sin mamma och gjorde en demoinspelning.
Evans yngste son, Bengt Ljunggren, har sammanställt en bok om sin pappas liv som kom ut strax före jul. Den är späckad av bilder och fakta och där framgår det hur intensivt Evans arbete med musiken har varit. Genom åren har en bra bit över 1 000 skivinspelningar blivit till genom Falks Studio och fram till 1980-talet kunde det vara 50–60 titlar om året. Bengt tänker att hans fars studio i Eksjö kan ha varit Sveriges mest produktiva genom tiderna.
Väldigt många inspelningar är av det andliga slaget. 1967 inledde Evan ett samarbete med sångar-evangelisten Artur Erikson som skulle bli mångårigt. LP-skivan "När den evigt klara morgon gryr" sålde 25 000 exemplar och blev Sveriges första "andliga guldskiva". När Artur Erikson gjorde julskiva tillsammans med Anna-Lena Löfgren blev det också guld. Tekniker på den skivan var en ung Michael B Tretow som tillsammans med Artur Erikson, Anna-Lena Löfgren och Evan Ljunggren fick ta emot sin första guldskiva. Flera år senare blev Michael B Tretow ljudtekniker åt ABBA och den som skapade gruppens speciella sound i studion.
Evans första guldskiveutdelningen skedde i Expressenhuset i januari 1970. Stående från vänster: Michael B Tretow (tekniker som senare jobbade med ABBA), Anna-Lena Löfgren, Artur Erikson, Börje Ekberg, en av grundarna till skivbolaget Metronome, Rune Persson, tekniker på Metronome. Sittande: Sven-Olof Bagge (far till Anders Bagge), okänd och Evan Ljunggren, tekniker.
Bland de mer välkända namnen som passerat revy i Falks Studio är Jokkmokks-Jokke, Göingeflickorna, Stålfarfar och Pelle Näver. Den kristna countryduon Bosse & Anita var också flitiga gäster hos Evan och Bosse berättade för sonen Bengt att han tidigt blev imponerad av Evan Ljunggrens framsynthet. Det fungerade nämligen så på 1960-talet, att den som ville spela in musik var tvungen att ha ett skivkontrakt. Det var skivbolaget som satsade på en artist som i bästa fall fick lite royalty för sin inspelning.
Evan lanserade en annan modell där artisten fick betala en summa och i den ingick inspelningen och 100 skivor som man själv kunde sälja.
– Det var ingen som hade gjort så innan, förklarar Bengt Ljunggren som tittat förbi en stund under mitt besök.
Evan visar stolt sin studio och det är rätt tydligt att tekniken fascinerar honom ännu mera än musiken. Här kan teknikskiftena i branschen beskådas, alltifrån "den talande tråden" som användes på 1940-talet och ännu tidigare, till dagens moderna digitala maskiner. Evan har alltid velat anamma den senaste tekniken så fort den varit tillgänglig.
– För mig är det viktigaste att det inte är några distraktioner, att ljudet är rent och man hör vad man sjunger, säger Evan.
Just ljudkvaliteten är något som gjort Falks Studio omtalad, men hit har även Sveriges Radio vänt sig med jämna mellanrum för att få hjälp att konvertera gamla inspelningsformat till nya moderna. Som gamla trådinspelningar. Själv föredrar Evan den digitala tekniken eftersom den är enklare att jobba med. Aktiviteterna i studion har pågått in i det sista och jag frågar Evan vilken som är den senaste artist han spelat in.
– Lyckans Trio här från Eksjö, svarar Evan.
Han låter aningen trött på rösten, men det är väl inte så konstigt. Han är ju trots allt 88 år. Dessutom berättar Evan att han kämpat med en depression sedan hans älskade Vivi-Anne fick sluta sin jordevandring för ett par år sedan.
På kungliga slottet i Stockholm. Evan Ljunggren hos kung Carl XVI Gustaf och drottning Slivia i samband med Gustaf "Stålfarfar" Håkanssons 100-årsdag 1985.
Hur länge tänker du hålla på att jobba med studion?
– Det får vara så länge vår Herre vill. Man tar dag för dag, säger Evan.
Onsdag morgon den 15 januari sa Herren sitt. Evans saknad efter hustrun är över. Andras saknad tar vid.
