Jeanette Alfredsson
”Alla dagar” (David Media)
Om någon undrar hur svensk lovsång 2019 mår så rekommenderas att öppna öronen för Jeanette Alfredssons senaste album. På ”Alla dagar” framför hon såväl egna kompositioner som översättningar av kända internationella lovsånger. På skivan samarbetar hon också med profiler som Johan Åsgärde och Paul Biktor Börjesson. Jordnära texter som ändå andas överlåtelse och helighet. Ett styrkebesked.
Paul Biktor Börjesson
”Hymn” (David Media)
Producenten och musikern Paul Biktor Börjesson kliver fram som artist på denna skiva som bottnar i lovsånger och hymner från kyrkans historia. Ett modernt tonspråk ger klang åt gamla texter som Paul funnit och tonsättningarna är av sådan art att arvet från förr gör sig påmint. En slags sakral pop med utpräglad psalmkänsla. Därtill en hel del skön poesi att njuta av.
Ole Börud
”Outside the limit” (Connection/Linx Music)
Älskare av slick pop a la Steely Dan eller Dirty Loops brukar ha ett gott öga till den mångsidige musikern och låtskrivaren Ole Böruds soloproduktioner. Hans fjärde platta är inget undantag. Tajt och spelskickligt och dessutom med uppenbara referenser till Oles kristna övertygelser I låtar som ”Come and rescue us” och “Talk to my lawyer”.
Anders Caringer
”Sorgens koltrast” (Öberg Recordings)
Med fjorton nyskrivna sånger om sorg ger trubaduren Anders Caringer ett viktigt bidrag till en genre som inte så ofta fylls på. I alla fall inte så här uttalat. Begravningssånger. Men albumet duger alldeles utmärkt att lyssna på när som helst. Med ett rikt bildspråk hittar Caringer olika infallsvinklar på ämnet och ger sörjande människor tröst och nya perspektiv. Förutom kompositören själv sjunger sex olika artister två sånger var, däribland Anna Stadling och Magnus Helmner.
Steven Curtis Chapman
”Deeper roots: Where the blue grass grows”
Steven Curtis Chapman fick en välförtjänt Dove Award för denna platta där han återvänder till barndomens musikaliska rötter med bluegrass och amerikansk folkton. Skivan är inte bara en överraskande musikalisk utflykt från den pop- och lovsångsvärld där han vanligen rör sig. Det röjer också en ny lekfullhet och spelglädje som visar ännu en intressant sida av denna mångfasetterade artist.
Jonas Engström
”Små sånger om stora ord” (Soulful Music)
Några månader innan Jonas Engström mottog Utbultstipendiet 2019 släppte han detta album. Här understryks det vilken fin låtskrivare han är. Precis med orden. Lyhörd med tonerna. Och finkänslig när de båda ska fås att fungera tillsammans. På skivan har Jonas utmärkt stöd av sin eminenta gospelkör One Nation. Ett album laddat med glädje och en högre mening.
Kirk Franklin
”Long live love” (RCA Inspiration/Fo Yo Soul)
Gospelns megastjärna återvänder till sina musikaliska rötter och får publiken på knä. Förutom sin unika känsla för rytmer och melodier är Kirk Franklin en citatmaskin av Guds nåde. Han räds inte heller att applicera evangeliet på brännande samhällsfrågor, som rasism. Ett sällsynt svängigt – och viktigt – album.
Ingmar Johánsson
”Där får jag andas ut” (Linx Music)
Äntligen fick vi höra Ingmar Johánssons egen tolkning av skivans titellåt som han en gång skrev tillsammans med Tomas Andersson Wij. Och därtill en rad sånger ur de senaste årens produktion från denne skicklige låtsmed. Få sångförfattare har lyckats vara lika angelägna över så lång tid som Ingmar Johánsson. Denna skiva är inget undantag.
Mikael Järlestrand
”Amazing grace – mitt arv 3” (Pax Records)
Ett gäng eminenta musiker (Ola Hedén, Victor Olofsson, Paul Biktor Börjesson, Petter Alin med flera) sätter färg på flitige kyrkosångaren Mikael Järlestrands nya album. Sångarens eget bidrag är förstås avgörande. En pärla är Järlestrands egen översättning av Elvis Presleys klassiker ”Crying in the chapel” som på svenska blir ”En bön i kyrkan”. ”Amazing grace” är ett album som sprudlar av liv – fräscha arrangemang och en stråkkvartett bidrar starkt.
Samuel Ljungblahd
"Witness" (Linx music)
Den i soul- och gospel så marinerade sångaren och låtskrivaren har låtit den samtida popen influera sin nya repertoar. Resultatet är i klart lyckat. Aldrig tidigare har det låtit så mycket Kirk Franklin om Umepojken Ljungblahd. Det är sprudlande, medryckande, elegant, passionerat och omöjligt att inte ryckas med i.
Roland Lundgren
”Barndomens tro” (Curol)
Tio år har gått sedan Roland Lundgrens parhäst Curt Petersén lämnade jordelivet och detta är Rolands första skivinspelning sedan dess. Desto mer efterlängtat när detta album med hela fjorton sånger för ett par veckor sedan landade. Med på inspelningen är Curts son Niclas och visst känns stämsången igen. Extra känslosamt blir det när Roland tolkar ”Den jag kunde va”, sången som Mikael Wiehe skrev till sin nära vän och medmusikant Björn Afzelius när denne fått sluta sina dagar. Men orden känns helt rätt att sjunga till Curt också …
Narnia
”From darkness to light” (Narnia Songs)
Melodiös Jesus-metal så kraftfull att den gick som en raket upp på de olika svenska försäljningslistorna. Låtskrivargeniet och gitarrfenomenet Carl Johan Grimmark har en unik förmåga att variera sig inom en annars hyfsat smal genre och hela Narnia kändes pånyttfött. Resultatet blev Narnias bästa album sedan klassikern ”Long live the king”.
Neal Morse
”The great adventure” (Radiant Records)
Neal Morses konceptplattor är krävande lyssning, men när man väl har gått in i musiken och låtit sig uppfyllas av berättelser så är det svårt att slita sig. Det är rockmusik som flirtar med en rad genrer, inte sällan jazz och fusion, och den framförs av vansinnigt skickliga instrumentalister. Morse är en episk historieberättare och hans kristna tro genomsyrar allt han gör. Det är tron som är poängen.
Over the Rhine
”Love & revelation” (Great Speckled Dog/Border)
Amerikansk folkrock som ofta närmas sig livets smärtpunkter, men som också förmedlar ett tröstens budskap. Bakom bandnamnet Over the Rhine står äkta paret Karin Bergquist och Linford Detweiler och under de 30 år de spelat tillsammans har de förfinat sitt uttryck. En smärtsamt vacker platta med texter som inte hemfaller åt enkla svar, men ändå är mättad med tillit och hopp.
Doug Seegers
”A story I got to tell” (BMG)
Det har nu gått några år sedan den forne uteliggaren från Nashville mötte Jesus och nyktrade till på allvar. Rösten har han alltid haft, men kanske är detta ett kvitto att han bara blir bättre och bättre som låtskrivare. Dessutom är han oerhört produktiv sina 67 år till trots. ”A story I got to tell” innehåller flera countryklassiker och är hans bästa album hittills.
Mavis Staples
”We get by” (Anti)
Mavis Staples släppte faktiskt två album under året (”Live in London” är den andra). Hur manga 80-åringar har lyckats med det? Båda är en utmärkt julklapp till den som uppskattar Staples välbekanta blandning av gospel, soul, blues och R&B. Vi väljer att lyfta fram ”We get by” eftersom den innehåller helt nytt låtmaterial. Och även om Staples sjunger om sin kamp för rättvisa och mot segregation landar hon alltid i hoppet.
Erik Tilling & Michael Jeff Johnson
”Kom du källa” (David Media)
Två kristna musikprofiler – en gitarr, ett piano. Bara det. Inga röster. Musiken får tala. Det haglar inte direkt av instrumentalskivor och det har sin förklaring. Utan röstens instrument krävs ännu mer för att fånga. Tilling/Johnson har det som krävs. Repertoaren är en blandning av eget och andras. En del nytt. En del äldre. Ett album som stämmer till eftertanke.
Kanye West
”Jesus is King” (GOOD/Def Jam)
Så kom den då till sist. Kanye Wests omtalade album ”Jesus is King”. I svenska medier var många snabba att raljera kring det tydliga kristna innehållet. Men sanningen är att det här är ett helgjutet album, på det där gamla sättet. En platta som bör tillgodogöras från början till slut. De korta intensiva spåren blir små lavetter av tro och kärlek paketerade i gospel och hiphop-form. Bäst blir det i urstarka ”Sela”, ”Use this gospel” och ”God is”.
Wilder Woods
”Wilder woods” (Atlantic/Border)
Needtobreathe-sångaren William ”Bear” Rinehart har en röst som identifieras redan på första frasen. Wilder Woods är hans soloprojekt, en musikalisk utflykt som rör sig från egna bandets americana-rock till fält där han utforskar både soul och rhytm & blues. Rinehart är en skicklig låtskivare som har en förmåga att låta både angelägen och övertygande.
Clas Vårdstedt
”Du har mitt liv i din hand” (David Media)
Tillsammans med pianisten Mikael Bergström slår Clas Vårdstedt ut i full blom. Hans melodier får en ny, mera eftertänksam klang som klär sångernas innehåll perfekt. Den akustiska inramningen triggar också Clas att sjunga med en nerv vi inte tidigare hört. En del av sångerna har spelats in tidigare i mer poppiga versioner, men här får de den musikaliska klädedräkt som får dem att verkligen glimma.
XT
”Revided – standing for Jesus Christ” (Talking Music)
Björn Stigssons låtskrivarpenna har alltid haft glöd i sig. Här bjuder han och parhästen Sonny Larsson tillsammans med de övriga i XT på gamla godbitar i fräscha nyinspelningar. Traditionell 1970- och 80-talshårdrock förvisso, men angelägna texter framförda med en passion som inte undgår den som lyssnar.
