Åtta år. Fem månader. Och 18 dagar. Så länge har Syriens befolkning nu plågats av krig och våld. När det äntligen såg ut att finnas lite hopp. Då händer det igen. En helt ny fas i konflikten. Mer ondska. Denna gång är Turkiets president Erdogan djävulens hantlangare.
Miljoner människor på flykt och hundratusentals döda. Och nu fortsätter det.
Talesmän för den kurdiskledda SDF, Syriska demokratiska styrkorna som består av kurder, assyrier/syrianer och araber, säger i dagarna till Reuters att det råder ”enorm panik bland befolkningen”.
Det är i dag ingen som vet vart detta kommer att sluta. De mest insatta har svårt att greppa komplexiteten och allt för många länder och andra aktörer är inblandade.
Den syriska regimen, Hizbollah i Libanon, olika etniciteter och religioner i Syrien. Den så kallade fria syriska armén. IS. Al-Qaida och mindre liknande terrorgrupper. Ryssland. USA. Saudiarabien. Iran. Och så Turkiet. En sak är dock säker: terrorister/islamister kommer att få mer makt och spelrum.
För även om politiska aktörer är inblandade kan man med fog tala om att syrienkrigen blivit religionskrig inte minst mellan olika muslimska trosinriktningar. Alla får lida, men den stora gruppen kristna i Syrien har blivit särskilt lovlig måltavla för allt för många grupperingar.
Läs mer Kristna i stor fara när Turikiet invaderar Syrien
Människor från flera religioner har urskillningslöst dödats men det är ändå ett faktum att kristna är särskilt utsatta och att Syrien blir ännu ett land i Mellanöstern som näst intill tömts på kristna. Vi bevittnar liknande scenarier som i Irak där i dag endast några få kyrkor återstår. Innan Saddam Husseins regim föll fanns det 1,4 miljoner kristna i Irak, i dag är de inte ens 150 000. Enligt en rapport från brittiska UD ska det innan kriget i Syrien bröt ut ha funnits 1,7 miljoner kristna i landet. I dag beräknas 450 000 vara kvar.
I ett av alla klipp som kom Syrien under gårdagen hördes kyrkklockor ljuda över tomma gator. Prästerna signalerade till alla att hålla sig hemma. I ett annat hör man kyrkklockorna ringa till toner av sorg. Den första familjen som träffades av Turkiets flygräder var en kristen i Qamishli, den stad som byggdes just av assyrier/syrianer efter folkmordet 1915. Många befarar att det kan bli symboliken för mer flykt.
Läs även Pingstpastorn till Dagen: Mina systrar i gråt när Turkiet attackerar Syruen
Att berätta om detta och gång på gång uppmärksamma de kristnas situation är inte bara en solidaritet med kristna systrar och bröder, utan också en demokratisk plikt.
Vi ska inte ta den här sortens övergrepp till intäkt för att svara med samma mynt i vår del av världen men vi ska använda andra än viktigare vapen: våra ord, våra pennor, vår energi, våra tårar, och inte minst våra böner.
Låt oss ännu en gång förenas i den bön som vi formulerade för ganska precis tre år sedan:
Bön för Syrien
Herre, Du som också bär namnet Fridsfursten, beskydda ditt folk, de värnlösa och behövande – i hela världen.
Läs även Kristna i Syrien efter besked om invasion: Överge oss inte nu