Högstadieeleverna hade haft surfplattorna först. Därefter var det yngre elevers tur. Eleven som låste upp skärmen möttes av grov våldsporr. Det var den ”porrdebuten”. I skolan. Innan elevens ens hade fyllt tvåsiffrigt. Nej, skolan hade inget porrfilter.
Porrdebuten kryper ner i åldrarna och närmar sig lågstadieåldrarna med stormsteg. När så unga hjärnor exponeras för det explicita materialet finns stor risk för att utveckla beroende. Och, vilket studier visat, utöver beroende, även psykisk ohälsa och skev bild av sexualitet och relationer. Porrtittande får konsekvenser för hela livet.
Det naiva, och från politiskt håll: slapphänta hanterandet av en innovativ industri vars energiåtgång motsvarar hela Belgien och som har gått från att vara en obskyr randverksamhet till världens största kulturindustri (Dagens Nyheter 26/12 2019) har gett tydliga förlorare. Utnyttjade kvinnor. Och utsatta barn.
Folkhälsomyndigheten har för första gången på över tjugo år genomfört en stor undersökning om sexuell och reproduktiv hälsa (2017). I gruppen unga män, mellan 16 och 29 år, använder 41 procent porr dagligen eller nästan dagligen. Vi kan ha moraliska synpunkter på att vuxna ägnar sig åt porrkonsumtion av många skäl. Men vi kan inte längre ignorera de barn som utan möjlighet att göra genomtänkta val utsätts för risken att bara en knapptryckning bort möta grov våldsporr.
Läs också ”Kyrkan måste börja våga prata om porr”
Allt fler börjar, tack och lov, inse behovet av bättre lösningar för att hindra nätporren, gratis och allestädes närvarande, från att ha fri tillgång till våra barn. I en debattartikel i Aftonbladet (8/1 2020) kräver fyra riksdagsledamöter från C, L, KD och M en utredning för att kartlägga barns och ungas sexuella hälsa och relationer kopplat till normer, värderingar och pornografi. Och de stannar inte där.
Efter att ha bett om ursäkt för sin brist på insikt och agerande vädjar politikerna till tele- och internetoperatörerna att erbjuda kostnadsfria och effektiva filter för plattor och smartphones till familjer. Det är visserligen välkommet, men krav från lagstiftarna hade varit ännu bättre. Porrfilter får aldrig bli en klassfråga – att enbart de barn vars föräldrar är tillräckligt om sig och kring sig eller, som i dag, har möjlighet att betala skyddas. Och att barn som inte har lika lyckliga omständigheter lämnas därhän.
Visserligen kommer, som ett säkert brev på posten, ropen om ”censur” var gång frågan om filter mot pornografi lyfts. Det oreras om inskränkningar i yttrande- och tankefriheten och om moralism. Men ett filter skulle inte hindra den vuxne som härbärgerar en önskan att konsumera porr. Filter går att stänga av, till exempel genom att bekräfta att man uppnått myndig ålder. Censur? Icke.
De ångerfulla borgerliga riksdagsledamöterna hade gott kunnat ta Frankrikes president Emmanuel Macrón till föredöme och vågat lite mer. Presidenten har gett operatörerna ett halvår på sig att se till att abonnemang riktade till barn har förinställda filter som hindrar nätporren, annars kommer de släckas ned. Det vore franska takter att ta efter.
Läs också "Om du bara visste - porren är vanligaste drogen i kyrkan"
