Coronakrisen gör att många andra viktiga frågor hamnar i skymundan. Men i många ämnen kvarstår behovet oförändrat att ventilera, diskutera, komma överens – ibland endast om att man inte kan enas.
En sådan fråga berör hela den svenska kristenheten, inte minst frikyrkligheten. Den stavas hbtq och den har aktualiserats i två inlägg på Dagens debattsida. 13 debattörer, hemmahörande i EFK, Equmeniakyrkan, Alliansmissionen och Pingst, pläderar för att alla människor, oavsett läggning, måste bejakas som Guds barn och ha rätt till såväl medlems- som ledarskap. Sex företrädare för EFK redovisar i ett svar hur detta samfund arbetar med frågan.
Den teologiska debatten om i första hand utlevd homosexualitet har förts med varierande intensitet under decennier. I alla frågor där lära och liv utmanar varandra blir ståndpunkterna extra svåra att förena. Därmed blir det ännu viktigare att hitta ett förhållningssätt i den lokala församlingen och i respektive samfund som respekterar att uppfattningarna går vitt isär och som, framför allt, aldrig glömmer att det är levande människor det handlar om, inte ansiktslösa bärare av en bokstavskombination.
Hur kan den som definierar sig som h, b, t eller q mötas med den respekt och kärlek som måste vara varje äkta kristen gemenskaps främsta signum? Hur ges en sådan person utrymme att fördjupas i sin kristna tro? Och hur kan olika teologiska hållningar existera sida vid sida utan att det leder till uppslitande strider och i värsta fall kyrkosplittring? Vad vi behöver allra minst är pajkastning, skyttegravskrig och okvädningsord.
Läs mer Välkomna hbtq-personer utan fördömanden
I denna avgörande process vill Dagen vara en resurs och ett forum för en saklig diskussion utan övertoner, samtidigt som vi som tidning står fast vid den klassiska evangelikala ståndpunkten, där Bibelns ord är högsta auktoritet och där gudagåvan sexualitet ses som något som hör hemma i äktenskapet mellan man och kvinna.
I samtalet finns både ett pastoralt och ett teologiskt perspektiv som förvisso är beroende av varandra men som inte bör blandas samman. Det är ingen enkel nöt att knäcka. Hur det ska kunna ske behöver diskuteras, lokalt, regionalt, på nationell nivå och internationellt. I en sådan process måste även den som är tvärsäker på sin sak vara beredd att lyssna på den som tänker annorlunda, inte för att låta sig övertygas utan för att förstå.
Även den som på teologisk grund bestämt avvisar tanken på att utlevd homosexualitet är förenlig med kristen tro och lära måste öva sig i att möta sina medmänniskor, oavsett deras läggning, med kärlek och omsorg. Och den som ivrigt förespråkar tesen att Gud är kärlek och att all mänsklig kärlek är en återspegling av denna har en resa att göra om han eller hon ser med förakt eller till och med hat på den som håller fast vid den världsvida kyrkans klassiska hållning.
