Valet av partisekreteraren Märta Stenevi till nytt språkrör för Miljöpartiet var på ytan föga dramatiskt. Hon var valberedningens förslag och vann omröstningen med god marginal. Men beslutet får konsekvenser för framtiden. Det är ingen tvekan om att Stenevis ambition är att fortsätta MP:s utveckling i den riktning som partiet redan slagit in på med ett brett politiskt program i allehanda samhällsfrågor. I Dagens intervju nämner hon vården som ett exempel där ambitionen är att MP ska ta för sig. Alternativet, att vända åter till en profilerad grön agenda och nöja sig med det, avvisar hon.
Hon siktar uppenbarligen mot stjärnorna men får kanske nöja sig med att nå trädtopparna i den miljöcertifierade skogen.
— Elisabeth Sandlund
Stenevis linje är inte på något vis orimlig, särskilt inte för ett parti som sitter i regeringsställning och därmed måste ta ett kollektivt ansvar för beslut över hela linjen. Men MP:s förvandling från ett parti med uttalat fokus på klimat och miljö har inte gett utdelning i ökade väljarsympatier. Partiet balanserar regelmässigt på fyraprocentsstrecket och förtroendet för språkrören ligger lika stabilt i botten på partiledarligan. I SVT:s Agenda (31/12) förklarade Märta Stenevi att hennes mål är att nå samma höga förtroendesiffra, 44 procent, som Maria Wetterstrand hade en gång i världen. Hon siktar uppenbarligen mot stjärnorna men får kanske nöja sig med att nå trädtopparna i den miljöcertifierade skogen.
[ Miljöpartiet vill ge mer pengar till civilsamhället ]
Att politiska partier vill vara med och styra landet är ett axiom. Frågan är på vilka villkor. Att MP sedan 2014 samregerar med de mångdubbelt större Socialdemokraterna har fått som oundviklig konsekvens dels att partiet tvingats till reträtt i ett antal hjärtefrågor, dels att det surrat sig vid den vänstra masten på det svenska statsskeppet. Så sent som hösten 2018, under den kaotiska regeringsbildningsprocessen, kunde Dagen som en tankelek kasta fram idén att mittpartierna C och L skulle kunna kroka arm med två partier som åtminstone på papperet stod ovanför höger-vänster-skalan, MP och KD, och bilda en minoritetsregering av klassiskt snitt. Nu framstår den tanken som befängd eftersom både KD och MP uppfattas som självklara delar av var sitt block.
[ Elisabeth Sandlund: Miljöpartiet i valet och kvalet ]
Det är att ta i att hävda att Märta Stenevi är MP:s sista chans att komma igen på allvar. Men hennes och partiets vägval är avgörande för framtiden. En alltför bred politisk agenda riskerar att få alla dem som anser att klimat och miljö är en avgörande framtidsfråga att glömma vad M:et i partinamnet står för. Å andra sidan skulle en försnävning kunna skrämma bort exempelvis dem som attraheras av partiets generösa hållning i migrationspolitiken, ett område där MP lyckats sätta viss press på de betydligt njuggare Socialdemokraterna. Som så ofta handlar det inte om ett antingen-eller utan om ett både-och.
Just dessa två frågor står knappast i motsättning till varandra. Att värna Skapelsen och att visa omsorg om människor i nöd kan tvärtom ses som två sidor av samma mynt. Kanske är det därför som en undersökning från Surveyinstitutet visar att kristna i valet 2018 var dubbelt så benägna som väljarkåren i allmänhet att rösta miljöpartistiskt?
[ Nya MP-ledaren Märta Stenevi: “Jag vill skicka KD till söndagsskolan” ]
