Ännu en kristen ledare har visat sig vara en ulv i herdekläder. Ravi Zacharias, den store kristne apologeten, som med sin höga svansföring men med ett dubbelliv med fruktansvärda övergrepp mot mängder av kvinnor, drar nu det namn han menat sig tjäna i smutsen.
Rapporten om utredningen av anklagelserna är plågsam läsning. En av alla de kvinnor han utnyttjat berättar hur han sett henne som en belöning för sitt Kristuslika liv och avkrävt hennes tystnad under hot om att hon annars skulle få miljoner själars liv på sitt samvete om hans rykte blev fläckat. Ryktet blev fläckat. Men ansvaret, här är det viktigt att vara tydlig, är aldrig den utsattes utan alltid förövarens.
Men ska vi inte avstå från att kasta sten – mannen är ju död, tänker du kanske? Och ska vi inte undvika att röra om i sådant som kan fläcka kyrkans rykte? Men var finns kyrkans trovärdighet om den inte kan fördöma handlingar likt dessa? Var finns kyrkans trovärdighet om den inte kan fokusera på de utsatta – mer än förövaren? Var finns kyrkans trovärdighet om den inte predikar vad Jesus själv sa? “Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.” (Mark 9:42)
[ Rapporten om Ravi Zacharias en studie i lögner och övergrepp ]
Visst är det en sorg att så många som såg upp till apologeten Zacharias nu tvingas omvärdera hans liv i ljuset av dessa avslöjanden, som en grym uppfyllelse av Jesusorden: “Det finns ingenting gömt som inte ska komma i dagen och ingenting dolt som inte ska bli känt”. Men sorgen över alla de kvinnor som så grymt blev svikna av honom och de runt omkring som höll tyst om övergrepp är desto större.
Nej, det här är inte ett bevis för att alla kristna ledare – eller alla män – skulle vara onda. Men det är en smärtsam påminnelse om att kristenheten inte kan vara naiv. Vi måste bygga kyrka så att den som kämpar med frestelser och synder kan söka och få adekvat hjälp i tid. Och vi måste bryta ned strukturer som möjliggör tystnadskultur och att ledare och deras vänner kan hålla varandra om ryggen. Därtill, nog så viktigt, måste vi ha en beredskap för att stötta och hjälpa de kvinnor som råkat ut för slika förövare. Vårt gudagivna uppdrag är att predika sanningen och att avslöja mörkret.