Snart är det dags att deklarera. Hos oss som är riktigt moderna och anslutna till en digital brevlåda för myndighetspost landar blanketten under nästa vecka, allra senast tisdagen den 9 mars. Dagen därpå kan de som inte hängt med riktigt lika långt i utvecklingen logga in på sin sida hos Skatteverket med sitt mobila bank-id och se samma sak där. Smidigt och bra.
Och så var det de andra då, de som också lever mitt ibland oss, de som inte får mobilt bank-id på grund av en funktionsnedsättning eller som har en för gammal mobil för att ladda ner appen eller som är oroliga för att de ska bli lurade av en skurk att avslöja de magiska sex siffrorna och därför avstår. Till dem kommer, om Postnord sköter sig, blanketter i brevlådan, i värsta fall i mitten av april, när det är för sent för att få tidig skatteåterbäring och bara återstår ett par veckor tills deklarationen måste vara inne.
Teknisk utveckling är fantastisk. Det är alldeles utmärkt för de flesta av oss att sådant som tidigare krävde fysiska besök på banken eller andra inrättningar nu kan skötas med några knapptryckningar. Och det är heller inget nytt att de som inte anpassar sig hamnar på efterkälken. Så var det när telefonen infördes, när tv-sändningarna började, när datorer blev vardagsvaror i hemmen, när internet lanserades. Men vad som händer i vår tid är att det går så snabbt och att så stora grupper lämnas vid sidan av vägen när den moderna tiden rusar fram i racerfart och att det sker utan reflektion, utan politisk debatt, utan motstånd.
Det handlar om inget annat än en kränkning av människovärdet, en ständig påminnelse om att du inte är en medborgare som andra.
— Elisabeth Sandlund
Skatteverket är inte den största boven. En faktor som återkommer gång på gång är att den som av någon anledning inte vill eller kan skaffa mobilt bank-id omedelbart blir en andra klassens medborgare. Det handlar inte bara om alla praktiska problem som uppstår när det inte går att exempelvis boka tid hos vårdcentralen via 1177 – något som aktualiserats i samband med vaccineringen mot coronaviruset. Det handlar om inget annat än en kränkning av människovärdet, en ständig påminnelse om att du inte är en medborgare som andra.
[ KD: Bryt ensamheten på äldreboenden med digitalt kommunikationslyft ]
Det är därför, för att ta ett enda ytterligare exempel, som det är så stötande att den som har fått färdtjänst beviljad av Region Stockholm och vill boka en resa på nätet sedan en tid tillbaka möts av uppmaningen att logga in med bank-id för att få fullständig tillgång till alla funktioner. Den som är hänvisad till att använda personlig kod får nöja sig med “begränsad information om dina resor och dina tillstånd”.
Om det är någon grupp av människor som mer än andra saknar mobilt bank-id är det rimligen färdtjänstresenärerna, vare sig den funktionsnedsättning som gjort att man lyckats passera nålsögat beror på hög ålder eller har andra orsaker. För vissa kan problemet ändå lösas. Den som har en för gammal mobil kan om ekonomin tillåter det investera i en ny. Den som är rädd för att bli lurad kan få ännu mer information om att koden till bank-id aldrig, under några omständigheter, får lämnas ut till någon som ber om den. Men för andra är situationen hopplös. Kan man på grund av en intellektuell funktionsnedsättning inte skriva sin namnteckning utan hjälp är dörren obevekligen stängd, både för den person det gäller och för den som är utsedd att vara god man för att sköta ekonomi och andra angelägenheter.
[ Ardalan Shekarabi: Kyrkor viktiga för att bryta ålderismen ]
Ålderismen är i dessa dagar en aktuell fråga. “En orättfärdighet som kommer drabba oss alla om vi får leva”, konstaterade socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi i en intervju i Dagen. I riksdagen går M, KD och V samman och kräver väsentligt ökade resurser till äldreomsorgen utöver dem som regeringen och dess stödpartier föreslagit. Det är hoppfulla tecken. Men när kommer en tydlig politisk signal om att det digitala utanförskapet måste motverkas? När kommer tvingade regler om att statliga myndigheter och kommunala förvaltningar inte får stänga ute medborgare från tillgång till information och service därför att de saknar en resurs som ställs till förfogande, inte av det offentliga, utan av bankerna?
[ Vart tog kollektbössan vägen? ]
Den tekniska utvecklingen rullar på. För att anknyta till socialförsäkringsministerns ord kan orättfärdigheten på sikt drabba alla och envar, också den som just nu upplever sig vara fullt uppkopplad, när nya finesser tillkommer. Och det är inte givet att det som fungerar i vissa sammanhang är på sin plats i alla andra. Det visar kritiken mot att vissa kyrkor upphört att ta emot kollekt i form av kontanter.. Även den som använder såväl betalkort som Swish i vardagslag kan vilja värna sin anonymitet vid söndagsgudstjänsten. Också här krävs eftertanke och respekt. Att hålla fast vid parallella lösningar är inte synonymt med att vara teknikfientlig bakåtsträvare.
