Alla människor håller vissa saker, platser eller handlingar heliga, men exakt vad skiljer sig åt. I ett mångkulturellt samhälle behöver man lära sig att respektera vad andra människor håller heligt.
I Grotescos mellanakt på lördagens Melodifestival i SVT (6/3) användes ett kyrkorum på ett sätt som har skapat upprörda känslor. Edward Blom skrev på Twitter att “det är sorgligt att behöva se en kyrka där man hånar munkar och nunnor”. Blom har en poäng när han undrar om SVT kunde gjort samma sak om det gällt en annan religion – säg islam. Blom säger till Aftonbladet att han hade kunnat tänka sig att samma inslag spelades in i en studio, men reagerar ändå på hur munkarna och nunnorna framställs.
Sorgligt att behöva se en rockvideo där en kyrka skändas och man hånar nunnor och munkar. Otänkbart med en annan religions företrädare och heliga byggnader, men kristna är fritt villebråd. #mello
— Edward Blom (@Edward_Blom) March 6, 2021
Enligt upphovsmannen Michael Lindgren är det ett kärleksbudskap som Jesus nog hade gillat. Men det är knappast budskapet som de upprörda reagerar på. Snarare hur kyrkorummet och vigda personer framställs, vilket var långtifrån avlagda kyskhetslöften. SVT uppvisar återigen en okunskap och oförmåga att förstå och respektera vad många kristna håller heligt.
Upplevelsen av att något är heligt sitter inte bara i intellektet utan lika mycket i känslor och erfarenheter. Och på den punkten har också Svenska kyrkan i Värmdö, som upplät kyrkorummet till rummet, varit mer än lovligt naiv. I kyrkoordningen står det att ett kyrkorum bara får upplåtas om “dess inventarier kommer behandlas med pietet och aktsamhet. Den får inte upplåtas för något ändamål som kränker kyrkorummets helgd”. Det är svårt att se hur mellanaktens nummer är förenligt med detta.
[ Kyrkoherden efter Mello-akten: Kommer inte att tillåta inspelningar i kyrkan framöver ]
Allt går att skämta om, givetvis också den kristna tron, men det måste alltid bottna i en respekt för det man driver med. I det avseendet har man misslyckats denna gång.
