I ett uppmärksammat reportage i Expressen skriver Anna Gullberg om glesbygdsorten Fredriksberg – “byn som Socialdemokraterna glömde”. Tidigare hade S en överväldigande majoritet, men efter år av förfall och “social dumpning” gjorde invånarna uppror och övergav partiet som övergivit dem för att i stället rösta på den lokale slaktaren – tillika kommunisten.
[ Daniel Strömner: Olyckligt att ställa glesbygd mot stad ]
På platser där “samhällets byggstenar eroderat” finns grogrund för populism. Och Fredriksberg är inte unikt. Hur står det till med kyrkorna på dessa orter? Vad ser de, vilka utmaningar står de inför? Oavsett om kommunen sviker får orter som Fredriksberg inte bli “byn som Gud glömde”. Och det kan finnas behov av att samfunden stöttar församlingar som kanske brottas med utflyttning och svikande medlemstal. Hela Sverige, och kyrkan, måste få leva.
