Det är lätt att förstå otåligheten hos dem som tycker att det är dags att samfund med en traditionell äktenskapssyn ändrar sig och öppnar för samkönade äktenskap – men också hos dem som längtar efter ett tydligt besked att hållningen inte ändras. Frågan har både teologiska och pastorala aspekter. För att nå fram till svaret krävs en bearbetning som måste få ta den tid som behövs.
[ Provröstning om vigsel för samkönade i stor EFK-församling ]
Evangeliska frikyrkan har inlett just en sådan ambitiös process genom att tillsätta en arbetsgrupp som i samspel med samfundets församlingar vänder på alla stenar med sikte på ett beslut på årskonferensen nästa år. Samtidigt har en av EFK:s största församlingar, Immanuelskyrkan i Örebro, valt att föregå samfundet och tagit avgörande steg mot ett eget beslut. Även om en eventuell förändring inte är tänkt att genomföras förrän vid halvårsskiftet 2023 är det ändå något som sätter press på EFK. Ur det perspektivet hade tålamod och respekt att invänta och därmed tillåta andra i samfundet att genomföra sin bearbetning inte skadat.
Vilket resultat processen än leder fram till kommer en minoritet, stor eller liten, att få leva med en ordning på vars teologiska grund den inte står. Det finns frågor där det är fara i dröjsmål. Men här är det precis tvärtom – att gå för fort fram riskerar att leda till splittring och svårläkta sår.
[ Elisabet Sandlund: Vi måste kunna diskutera hbtq utan hat och övertoner ]
