Närmare tusen personer i Svenska kyrkan har undertecknat ett öppet brev där de vill motverka krafter från “mänsklighetens mörkaste sidor”, som Frida Park tidigare kommenterat på ledarplats. Västerås stift har svarat att utspelet inte förankrades. Det är bra, eftersom utspelet i sig stänger ute de personer som inte ställer upp på brevets formuleringar, vilket Erik Jersenius, kulturredaktör på Vestmanlands Läns Tidning, påpekat. Det finns också ett antal präster som inte vågar opponera sig av rädsla för att bli socialt utsatta på arbetsplatsen.
[ Frida Park: Vilka är transhatarna, Svenska kyrkan ]
Det gör emellertid inte diskussionen om transpersoners utsatthet och rättigheter i samhället mindre viktig. Vi vet att det varje år föds personer med oklart kön. Det är ett fåtal, men de finns. Det är också ett faktum att det finns personer som upplever att deras biologiska kön inte stämmer överens med den egna identiteten.
Men vad handlar denna diskussion egentligen om? Det korta svaret är: verkligheten.
Har sexualupplysaren Inti Chaves Perez rätt när han i Aktuellt anklagar journalisten Ivar Arpi (18 maj) för att inte vilja tala om verkligheten utan bara om teorier? Nej, det handlar snarare om en kamp mellan två olika sätt att förstå hur kropp och identitet hänger ihop.
Paulus som skriver om kropp och ande på ett sätt som kan vara klargörande även för en nutida diskussion.
— Fredrik Wenell
Ivar Arpi tar hjälp av teologisk analys när han avvisar ett könsneutralt språk för att inkludera alla. Han menar att det har drag av gnostiskt tänkande, som har blivit ett slags symbol för dualismen mellan kropp och ande. Men det räcker med att gå till aposteln Paulus som skriver om det på ett sätt som kan vara klargörande även för en nutida diskussion.
I Korinthierbrevet är den biologiska identiteten underordnad den primära identiteten, “i Kristus”, vilket i sin tur har betydelse för förståelsen av kroppen. Det är utgångspunkten när Paulus tillrättavisar män i församlingen som gick till prostituerade. Kroppen har fått en ny identitet “i Kristus” och är därför den helige Andes tempel. Att ligga med en prostituerad är följaktligen en andlig handling. När Gud blev människa i Jesus är det en bekräftelse på att det kroppen och anden hör ihop.
[ Fredrik Wenell: Covid visar att det är skillnad på män och kvinnor ]
När Chavez Peres i P1:s Nordegren och Epstein (21/5) säger att vi måste göra skillnad på “en som har fött barn” och “en som blivit mamma” ger han uttryck för en uppfattning där kropp och identitet inte nödvändigtvis hör ihop. Det stämmer inte med hur Paulus beskriver hur kropp och ande hör ihop. Paulus förståelse av kroppen liknar mer det en del av oss känner igen från förlossningar. Det är både en kroppslig och andlig erfarenhet. Det händer något oförklarligt i det obeskrivliga ögonblicket när barnet föds. Kvinnan tar emot en ny identitet som mamma.
Det är inget fel på Svenska kyrkans vilja att nå fram till utsatta transpersoner, men ett alltför högt tonläge tystar oliktänkande och riskerar att sätta stopp för viktiga vidare samtal. Inte heller löser samhället kampen mellan starka identiteter – exempelvis den som mamma och som transperson – genom att införa ett könsneutralt språk. Viljan att inkludera blir då exkluderande.
