En grundbult i svensk abortlagstiftning, och det som gör aborter till ett etiskt dilemma, är att det handlar om två skyddsvärda individer – den gravida kvinnan och barnet i magen – vars intressen måste balanseras. Kvinnans rätt till självbestämmande ställs mot människovärdet hos den individ vars liv börjat vid befruktningen. Svensk abortlagstiftning gör skillnad på ett foster som inte kan leva utanför livmodern och ett barn som har förutsättningen att klara sig efter förlossningen. Tack vare den medicinska forskningens framsteg som gjort att allt tidigare födda barn kan räddas till livet har gränsdragningsproblem uppstått och måste lösas.
[ Läkarförening: Stryk livsdugligt ur abortlag ]
Nu vill specialistläkarna i Svensk förening för obstetrik och gynekologi stryka ett fett streck över begreppet “livsduglighet” och ersätta det med en fast veckogräns. Statens medicinsk-etiska råd, Smer, instämmer. Kvinnans rätt till självbestämmande får inte urholkas, även om det skulle medföra att livsdugliga barn aborteras.
Det handlar om en oundgänglig princip
— Elisabeth Sandlund
Det kan tyckas som en praktisk lösning. Och sätts den fasta veckogränsen tillräckligt lågt är det väl ingen fara? Då blir det väl bara några enstaka fall av potentiella liv som går förlorade? Lite spill får man räkna med?
[ Frida Park: Abort hemma ett svek mot kvinnan ]
Men detta handlar inte om att hitta praktiska lösningar. Det handlar om en oundgänglig princip. Om utgångspunkten att det handlar om två skyddsvärda individer utplånas och balansen tippar över öppnas slussportarna. Abortdiskussionen får en helt ny, och mycket obehaglig, dimension.
