Teologen och skribenten Joel Halldorf hävdar i Expressen (10/6) att frikyrkornas samtal om samkönade relationer har gått i baklås. Det har inneburit att det inte sker någon djupare teologisk bearbetning. För att råda bot på detta vill han bidra med en hållbar teologi som skingrar oklarheterna. För Expressens läsare framstår det dock som om frikyrkorna inte samtalar om detta. Men stämmer det verkligen?
Visst finns det sammanhang där det råder en tystnadskultur och låsningar, men den som lever med pulsen i vanliga frikyrkoförsamlingar vet att det är förenklad bild. Såväl Pingströrelsen, Evangeliska frikyrkan som Equmeniakyrkan har flera gånger bearbetat teologin genom åren. Till det ska alla lokala församlingsmöten, ungdomssamlingar, bibelskolor och köksbord räknas med där samtal sker kontinuerligt.
[ Elisabeth Sandlund: Vi måste kunna diskutera hbtq utan hat och övertoner ]
Halldorf menar att många i frikyrkan, “kanske en majoritet”, skulle vilja bejaka samkönade relationer fullt ut men inte kan på grund av otillräcklig teologisk bearbetning. Det stämmer nog delvis. Men kanske är inte alls orsaken brist på teologi utan snarare ett slags existentiellt dilemma. Det vill säga viljan att omfamna alla medmänniskor och att samtidigt vara trogen Bibeln.
Frikyrkorna har en lång tradition av att inkludera människor som av samhället ses som annorlunda. Det är få sammanhang där utsatta av olika slag har varit så välkomna som i frikyrkorna. Dessa kallas nu inte allt för sällan i massmedier och sociala medier för homofoba. Den frikyrkliga självbilden har därför fått sig en rejäl törn.
Joel Halldorf har helt rätt i att frikyrkorna har misslyckats i omsorg om sina homosexuella medmänniskor, som också Frida Park skrivit om på ledarplats (20/5). Men det blir problematiskt när Halldorf får det att framstå som att frikyrkorna inte vill inkludera alla människor när det egentligen handlar om hur man ska kunna göra det och samtidigt vara trogen mot vad man uppfattar att Bibeln lär.
[ Frida Park: Gud älskar både Gardell och Swärd ]
Vi som är systematiker och kyrkohistoriker har en tendens att förenkla vad Bibeln säger om samkönade relationer. Bibelforskare däremot vet att det inte går att dra tvärsäkra slutsatser.
— Fredrik Wenell
För Halldorf är bibeltolkningen redan avgjord eftersom “en rad av bibelforskare” säger att texterna inte handlar om homosexualitet utan om pederasti. Vi som är systematiker och kyrkohistoriker har en tendens att förenkla vad Bibeln säger om samkönade relationer. Bibelforskare däremot vet att det inte går att dra tvärsäkra slutsatser.
En del bibelforskare menar därför att kärlek och frihet måste vara överordnade tolkningsprinciper. Då är det möjligt att bejaka och välsigna samkönade relationer. Medan andra bibelforskare menar att Bibeln skapar ett större sammanhang som enskilda texter måste läsas utifrån. Den reformatoriska principen är att låta text förklaras med text. Då är det inte alls lika självklart med ett bejakande.
De samtal som Joel Halldorf efterlyser är oerhört viktiga, men hans argumentation i Expressen bidrar tyvärr inte till att fördjupa den teologiska bearbetningen i dessa samtal. Där samtal inte redan sker måste de snarast påbörjas. Men i de många sammanhang där de faktiskt redan pågår har man sedan länge insett att det inte är enkelt. Kyrkornas arbete för en varmare och mer inkluderande miljö för hbtqi-personer måste fortsätta men utan att vi förenklar den teologiska bearbetningen av sex och relationer.
