Förvåning. Det är det samlade intrycket efter att ha läst kommentaren från Kristdemokraternas Ebba Busch på Facebook där hon erkänner sig skyldig till grovt förtal av sin motparts tidigare ombud och berättar att hon skrivit på ett strafföreläggande: “Jag erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig vara oskyldig till”.
Nej, inte förvåning över att Ebba Busch inom sitt parti har ett starkt stöd, även om kritik finns gällande att processen gett KD oönskad uppmärksamhet. Inte heller över att hon väljer att inte dra frågan i långbänk utan prioriterar viktigare frågor mitt i pågående pandemi och regeringskris. Det gör hon helt rätt i.
[ Frida Park: Ytterst är det partiets förtroende som avgör Ebba Buschs framtid ]
Inte heller förvåning över att Busch menar att sanningen ska sättas främst och att det faktum att uppgifterna var offentliga var anledningen till att hon menade sig kunna skriva dem på Facebook – sannolikt under ganska stark irritation över det faktum att hon anser sig vara utsatt för en kampanj när det handlar om den så kallade husaffären som Dagen tidigare skrivit om.
Det är positivt att Ebba Busch är så transparent. Men varför ber hon inte bara om ursäkt?
— Frida Park
Det finns de som menar att den svenska förtalslagstiftningen, vars gränser satts delvis med anledning av att den som avtjänat sitt straff ska kunna gå vidare med sitt liv (utifrån kristna värderingar inte alls en orimlig tanke), är märklig när det internationellt ses som lagligt att påtala sanna och offentliga uppgifter. Det är knappast förvånande att diskussionen om var gränsen för yttrandefriheten går behöver hållas levande.
[ Ebba Busch erkänner grovt förtal ]
Nej, förvåningen handlar mer om att det i Ebba Buschs uttalande kring det brott hon begått saknas formuleringar om att hon inser att hon brutit mot svensk lag och att denna måste respekteras, särskilt så av en riksdagsledamot. Eller om att hon beklagar om detta har skadat förtroendet hos väljarna för KD som partiet som sätter lag och ordning högt. Eller om att det skulle vara KD fjärran ifrån att i andra fall försvara lagbrytare som struntar i att följa lagar de ogillar och i stället betalar sig fria. Det är positivt att hon är så transparent. Men varför ber hon inte bara om ursäkt?
[ Frida Park: Rött kort för drevet mot Ebba Busch ]
Det kanske mest förvånande av allt är att Kristdemokraterna, som genom historien hållit moral och etik så oerhört högt, nu har en partiledare som döms för brott. Och att Ebba Busch, som varandes en av Sveriges 349 lagstiftare, inte betonar att sättet man ändrar lagen på är via riksdagens processer, inte genom att skriva brottsliga Facebook-inlägg. Ska det vara möjligt att säga sanningen utan att dömas för grovt förtal är ju detta förslag hon, eller hennes partikamrater, kan lägga i riksdagen. Men på frågan om hon kommer lägga ett sådant förslag svarade hon, något förvånande, på fredagen nej.
Kanske beror det på att det hos KD till slut ändå har infunnit sig en uppskattning för det svenska systemet där man inte får hänga ut någon till offentlig skampåle även om denne brutit mot svensk lag. Det innebär ju i så fall att även Ebba Busch ska slippa hudflängas efter att hon erkänt sitt brott och betalat strafföreläggandet.
[ Frida Park: Stämmer det att KD har tappat bort sin själ? ]
