Slå sönder, farligt, gräns, ond, förstört landet. Jimmie Åkessons Almedalstal var sprängfullt av formuleringar som tryckte på konflikt mellan folk och elit. Mellan “Sverigevänner” och “de som skadar Sverige”. Mellan de som är “vakna och inser sanningen” och de som “sover” och “inte vill se”.
[ Fredrik Wenell: Jag och SD:s Mattias Karlsson är rätt lika ]
Vi har hört samma nationalistiska tongångar förut från Sverigedemokraterna. Talet i sig tillförde inga överraskningar och inte heller några konstruktiva lösningar. Men positionerna är framflyttade med ett självförtroende som är stärkt av att KD och M sträckt fram en hand till SD, något Åkesson tackade för.
Han sa även att ett fel blir inte rätt bara för att det upprepas otaliga gånger. Det är förvisso sant. Och populistisk retorik blir inte mindre populistisk för att den framförs med emfas.
[ Frida Park: Åkesson var otydlig med allt förutom att SD vill ha makt ]
