Utfallet av onsdagens statsministeromröstning blev det förväntade. Med knapp marginal, två röster, klarade sig Stefan Löfven från att återigen bli underkänd av riksdagen. På fredagen kommer han att presentera sin tredje regering, som av allt att döma inte kommer att skilja sig särskilt mycket från den som den efterträder. På kort sikt verkar detta vara enda möjliga lösningen, men i ett längre perspektiv kvarstår problemen. Ja, de har till och med förstärkts, eftersom regeringsunderlaget försvagats genom att Januariöverenskommelsen lagts till handlingarna och Liberalerna bytt sida.
Det blir ett eldprov för Löfvens dokumenterat goda förmåga att hitta förhandlingslösningar
— Elisabeth Sandlund
Löfvens situation är den klassiska för en minoritetsregering. Men det är besvärligare än så. Statsministern måste inte bara balansera sig fram mellan stöd från Vänsterpartiet och Centern, som har väldigt olika uppfattning i många avgörande frågor. Till det kommer det bekymmer det innebär att hålla ihop koalitionen med Miljöpartiet, som helt naturligt vill ha sitt ord med i laget. Det blir ett eldprov för Löfvens dokumenterat goda förmåga att hitta förhandlingslösningar och det är inte osannolikt att vi står inför ännu en regeringskris när höstbudgeten ska manglas fram.
[ S löfte till vilden: Gemensamt försök att förbjuda religiösa friskolor ]
