Det är nu en dryg månad sedan EU-domstolen slog fast att det är tillåtet för företag att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatser, vilket Dagen då skrev om. Men enligt domen måste det ske med urskiljning och bara om det kan antas skapa konflikter eller bryta mot ett företags policy. Det EU med andra ord slår fast är att ett företags interna regler kan väga tyngre än religionsfriheten. Marknaden ges övertaget.
Ett rimligt antagande är därför att religiösa symboler provocerar på grund av fördomar mot religiösa människor i allmänhet och muslimer i synnerhet.
— Fredrik Wenell
Men varför provocerar huvudduk på ett tyskt apoteksbiträde, som var fallet domstolen tog ställning till, så till den milda grad att det riskerar att skapa konflikter? Vad är det som gör att ett företag känner rädsla å sina kunders vägnar? I de allra flesta fall är det slöjorna på muslimska kvinnor det handlar om, men domstolens beslut måste rimligen också gälla kors, radband, frälsarkransar, smycken med Buddha, bindi (hinduers prick i pannan), kippa, sikhers turbaner och så vidare.
Ett kors är ursprungligen ett avrättningsredskap men för kristna är det berättelsen om frälsningen i kortform. Symboler är tecken som bär på djupare mening. De har många av innebörder som kräver kunskap för att djupen ska kunna öppnas.
[ SKR djupt oroade över ny EU-dom ]
Det domen verkligen visar är hur många västerländska samhällen ser på religiösa människor. Det är sällan domstolar får ta ställning till AIK-tatueringar som företags anställda bär. Men även sådana kroppstryck skulle kunna provocera, det vet alla som känner en Hammarbysupporter.
[ Joel Halldorf: Orimligt att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatser ]
Det är något märkligt med den här rädslan för religion. Det är nästan så det devalverade begreppet fobi - det vill säga “en irrationell rädsla för bestämda företeelser” - är befogat som en beskrivning på vissa sekulariserade länders förhållande till religion. I alla fall när det gäller den religion som märks i det offentliga rummet.
Varför är det så? Det har både att göra med att religion uppfattas som begränsande, till och med förtryckande, och att det förknippas med något förlegat som upplysta samhällen för länge sedan borde gjort sig av med. Men religion är inget enhetligt fenomen, utan uppträder på olika sätt hos troende individer. Det finns ingen given mall som kan användas på alla som tror.
[ Ruth Nordström: Negativ attityd mot religon bakom förbudskrav ]
Precis som vi skrivit tidigare kan slöjan vara en del av förtryckande hederskulturer, men den behöver inte vara det. I en del fall är det med andra ord nödvändigt att samhällen markerar mot ett tvång att bära slöja, men i andra fall är det en människas fria val och är därför inget hot mot de värden våra samhällen bygger på. För att kunna ta reda på när det ena eller det andra föreligger behöver man veta vilka motiv som gör att personen bär symbolen. Och det kan man knappast ta reda på medan man köper ett paket Panodil av en kassör. Ett rimligt antagande är därför att religiösa symboler provocerar på grund av de fördomar mot religiösa människor i allmänhet och muslimer i synnerhet som florerar.
Men fördomar kommer man inte åt genom att förbjuda det som triggar irrationella känslor. Vad som behövs är i stället bättre kunskap och fler möten mellan människor av olika tro.
