USA och dess allierade har lämnat Afghanistan. Amerikas längsta krig i historien är över, i alla fall för en del, men knappast för de 38 miljoner människor som lever i landet. Var kriget nödvändigt? Definitivt, om vi ska tro på dem som hade makten att starta kriget. För det går självklart inte att ge sig in i ett krig utan att det framställs som det enda möjliga alternativet för att uppnå fred.
De allierade lämnar ett land med talibaner som firar att USA ger sig i väg. Talibanerna har fått förnyad kraft som fågeln Fenix men med mer inflytande och med betydligt bättre militära förutsättningar än tidigare. Det gick inte som de amerikanska presidenterna hade tänkt sig. Joe Biden motiverar inte, som brukligt, uttåget med att uppdraget är slutfört utan med att de borde ha lämnat för länge sedan.
[ Skräckslagna kristna: Be för oss ]
Krig är ingen enkel sak och det är lätt att snabbt fälla domar över de skäl som anges för att inleda en väpnad konflikt. Det blir inte enklare eftersom krig ofta används för att manifestera den egna makten.
Det mest realistiska är att inse att vi aldrig, på den här sidan i evigheten, kommer leva i en värld utan krig och konflikter
— Fredrik Wenell
Den globala kyrkan är både främlingar och bofasta, i alla nationer och under alla makthavare, men är egentligen bara ansvarig inför sin korsfäste Herre. Det är därför svårt att veta hur kyrkan ska förhålla sig till krig. Det har mot den bakgrunden utvecklats två huvudriktningar i den kristna teologin - det rättfärdiga kriget och icke-våldsmotstånd (pacifism). Båda handlar om hur kyrkan ska agera i händelse av väpnad konflikt.
Det brukar vara två områden som pacifism får kritik för. Dels för att den är passiv, dels att den är orealistisk. Men de bygger båda på missuppfattningar. Icke-våld behöver nämligen inte förstås som en metod för att uppnå fred utan snarare som ett förhållningssätt kring hur kyrkan i alla situationer av konflikt bör göra motstånd, så att det inte orsakar död eller kränker fiendens mänsklighet. Fienden är också Guds avbild. Sådant pacifistiskt motstånd har skett på många olika sätt - exempelvis genom personer som Martin Luther King Jr. och Nelson Mandela.
[ Biden: Amerikans militär besvarade Guds kallelse ]
Varken pacifism eller teologin om rättfärdiga krig är orealistiska idéer, utan snarare ärliga försök att hantera något riktigt svårt. Med facit i hand, är det inte snarare kriget i Afghanistan som framstår som orealistiskt? Det var på många sätt dömt att misslyckas på förhand. Målet uppnåddes inte och det tycks inte heller ha varit den sista utvägen. Nu säger nämligen USA:s utrikesminister, Anthony Blinken, att det är dags för diplomatin att ta vid. Är inte det fel ordning - borde det inte vara tvärtom? Först diplomati, sedan krig. Världssamfundet är nu skyldiga det afghanska folket en återuppbyggnad av landet och att bekämpa terrorismen.
[ Elisabeth Sandlund: Biden ångrar ingenting ]
Det mest realistiska är att inse att vi aldrig, på den här sidan i evigheten, kommer leva i en värld utan krig och konflikter. Det är till den världen kristna är kallade, oavsett om man tycker pacifism eller rättfärdiga kriget är det rätta, att vara heliga och låta motståndet definieras av den Herre som döden inte kunde besegra. Det borde styra hur kristna agerar i händelse av krig.
