Trafikljus eller Jamaicaflagga? Det är frågan för dagen inte bara i Tyskland. Hur det går i regeringsförhandlingarna och vem som slutligen får majoritet i förbundsdagen får betydelse även för övriga Europa.
Och svaret på frågan lär dröja. Pusslet tar tid att lägga och vad den färdiga bilden kommer att föreställa är långtifrån givet. Socialdemokratiska SPD gick fram och kristdemokratiska CDU/CSU backade men det hindrar inte att båda partiledarna, Olaf Scholz respektive Armin Laschet, ser möjligheter att få till en regering. I Scholz fall handlar det om ett röd-gul-grönt trafikljus med SPD, liberala FDP och De gröna och i Laschets om en gul-svart-grön Jamaicaflagga där De gröna och FDB slår sina påsar ihop med kristdemokraterna. Men därmed är inte alternativen uttömda – en storkoalition mellan SPD och CDU är osannolik men inte otänkbar. Och det är heller inte en regering med Scholz i spetsen och stöd från De gröna och vänsterpartiet Die Linke, som dock med knapp nöd lyckades hålla sig kvar i förbundsdagen.
[ Gustav Fridolin: Fler borde vara som Angela Merkel ]
Kort sagt – det är som efter riksdagsvalet 2017 i Sverige, om möjligt mer komplicerat efter ett val i skuggan av Angela Merkels beslut att lämna makten. Under sina 16 år som förbundskansler har hon byggt en grundmurad position ovanför partilinjerna som blir svår att inta för vem det än är som slutligen blir vald till hennes efterträdare. Förstagångsväljaren Anna Heck, som intervjuades i SvD (27/9), ser exempelvis inget konstigt i att avvisa CDU som ett “omodernt” parti, omöjligt att rösta på för den som är ung, men samtidigt uttrycka uppskattning för Merkel både som person och för beslut som hon tagit.
Inte minst för Sverige spelar den ekonomiska politiken en viktig roll eftersom Tyskland är vår viktigaste handelspartner
— Elisabeth Sandlund
Nej, att ta över efter en stark landsmoder med förmåga att hitta en samlande linje, blir inte enkelt för den man som ska försöka kränga på sig hennes kavaj. (Att den enda kvinnliga partiledaren i Tyskland, De grönas Annalena Baerbock, skulle komma i fråga finns inte på kartan.) Historiskt finns exempel både på hur svårt det har varit och att det faktiskt kan lyckas. Tänk exempelvis på när Per Albin Hansson, som lotsat Sverige igenom andra världskriget som ledare för en samlingsregering, plötsligt avled. Den unge, oprövade och okände Tage Erlander fick till allas förvåning ta över och blev, mot alla odds, inte bara Sveriges utan hela den demokratiska världens längste statsminister med 23 oavbrutna år vid makten tills han gjorde som Merkel och frivilligt abdikerade.
[ Ny era väntar efter tyska valet ]
I motsats till Erlander är Scholz och Laschet förberedda på vad de ger sig in på. Vem av dem som än drar det längsta strået kommer förhoppningsvis att känna ett ansvar inte bara för Tysklands utveckling utan också vara beredd att inta en ledande position inom EU. Inte minst för Sverige spelar den ekonomiska politiken en viktig roll eftersom Tyskland är vår viktigaste handelspartner. Ska nuvarande finansministern och av det mesta att döma blivande statsministern Magdalena Andersson lyckas få bukt med arbetslösheten vill det till att efterfrågan därifrån inte hamnar i en svacka.
