Ropen på längre och hårdare straff som lösning på det våld som blir allt grövre är begripliga. Det är nödvändigt med skärpta straff. Men om samhället på längre sikt ska kunna bryta den negativa våldsspiralen krävs det utöver detta helt andra insatser. Det vet alla, men därför är det svårt att förstå varför det inte skjuts till ännu mer resurser.
Samhället har helt enkelt för stora utmaningar för att inte ge såväl socialtjänsten som BUP mer resurser.
— Fredrik Wenell
Det är framför allt gängkriminaliteten som tilltar och våldet tycks alltmer präglas av en syn på andra människor som är djupt inhuman. I den omtalade boken Tills vi alla dör beskrivs en verklighet som blir alltmer mörk och skrämmande. De personer som anses vara fiender betraktas knappt som människor längre, utan snarare som brickor i ett spel där allt handlar om makt och pengar.
[ Frida Park: Barn och brott hör inte ihop ]
Visst är det viktigt att polis och rättsväsen får utökade resurser så att våldet kan motas. Men det är också mycket viktigt att de sociala myndigheterna och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) får mer resurser. Det som sker är det rakt motsatta. Socialsekreterare berättar i en ny enkät från Akademikerförbundet SSR att två av tre upplever att de har för många ärenden att arbeta med. I tillägg har 70 procent någon gång utsatts för hot på grund av sitt jobb.
Allt arbete som bygger på förtroende från människor behöver ta tid. Det gäller givetvis också socialtjänsten. De allra flesta som söker sig till sådana yrken gör det för att de vill göra skillnad för människor som behöver stöd. Men i dag ges de inte möjligheter att utföra sitt arbete på det sätt som de vet är nödvändigt för att lyckas. Socialsekreterare berättar om dålig styrning, för lite resurser och för stora behov. En ekvation som inte är möjlig att lösa. Många väljer därför att säga upp sig, en del efter en mycket kort tid. Det engagemang som dessa människor går in i arbetet med har samhället inte råd att mista.
[ Joakim Hagerius: Hela samhället behövs för att stoppa ungdomsrån ]
Det finns inte heller tillräckligt med resurser för BUP. Köerna för att få komma dit ökade med elva procent mellan 2017 och 2020. Det innebär självklart ett stort personligt lidande men det får också ödesdigra konsekvenser för samhället i stort. Statens institutionsstyrelse anger att sju av tio som kommer till dem har minst en diagnos som gör att de också borde få vård i stället för att bara låsas in på ungdomsanstalt. Och det trots att vi vet att mer pengar, om de används på rätt sätt, ger de anställda bättre förutsättningar att göra ett bra jobb. I Jönköpings region fick fler barn och unga hjälp på grund av att mer resurser sköts till. Regionen lyckades på bara ett år förkorta kötiderna och fler fick hjälp med medicinering mot neuropsykiatriska diagnoser.
Det behövs tidiga sociala insatser och medicinsk hjälp till alla, både de gängkriminella och andra. Men den sortens insatser kräver professionella människor som har både tid och kunskap. Samhället har helt enkelt för stora utmaningar för att inte ge såväl socialtjänsten som BUP mer resurser. Det kommer i längden att kosta för mycket att inte hjälpa.
