Det blev ett händelserikt kyrkomöte. Ena dagen fattar kyrkomötet beslut om att utreda om staten Israel gör sig skyldig till apartheid mot det palestinska folket. Ett beslut som det Judiska centralrådet och Israels ambassadör till Sverige med rätta fördömer och kallar för antisemitiskt. Nästa dag går Svenska kyrkans ärkebiskop ned på knä och ber om ursäkt till det samiska folket för att kyrkan legitimerat rasism mot samer.
Varför denna besatthet av Israel i Svenska kyrkan? Israel skärskådas som inget annat land i världen. Var finns förslagen till kyrkomötet om utredningar av kränkning av mänskliga rättigheter i Nordkorea, Kina eller Kuba? Och framför allt, var finns fördömanden av de länder där kristna förföljs och torteras till döds?
[ Judiska företrädare rasar mot Svenska kyrkan ]
Inga krav lyfts heller på att utreda om mänskliga rättigheter kränks i någon av de 20 diktaturer som omger Mellanösterns enda demokrati. Var finns Svenska kyrkans utrikes engagemang då? Nej, som biskop Sören Dalevi så riktigt påpekade på kyrkomötet, av världens alla 195 länder är det bara ett land som det återkommande motioneras om – Israel.
Kyrkomötets debatt om att utreda Israel som apartheidstat, möjlig att följa i efter hand för den som önskar, är stundtals en uppvisning i flagrant historielöshet. Därför är det välkommet att ärkebiskop Antje Jackelén nu i ett öppet brev till Judiska centralrådet slår fast att användningen av begreppet är “olycklig” och öppnar för att beslutet kanske inte kommer följas i sin exakta lydelse. Därtill har fem biskopar offentligt beklagat kyrkomötets ställningstagande. Har det någonsin hänt förut?
Det finns en risk att beslutet kommer att leda till att en redan utsatt grupp i Sverige, det judiska folket, blir än mer drabbad av antisemitism.
— Frida Park
[ Ärkebiskop Antje Jackelén beklagar kyrkomötets apartheidbeslut ]
Apartheid var ett rasistiskt system i Sydafrika som baserat på människors hudfärg förvägrade dem medborgarskap och rösträtt. Det är svårt att se hur det skulle vara tillämpbart på Israel där den arabiska minoriteten i Israel inte bara har medborgerliga rättigheter, de kan stå i landets parlament och öppet kritisera Israels styre utan att behöva utstå repressalier. I Gaza, som styrs av terrorstämplade Hamas, finns däremot inga judar.
Användningen av begreppet “apartheid” från en högljudd grupp i Svenska kyrkan är en upptrappning i retoriken och kommer knappast leda till att den förödande konflikten i Mellanöstern mattas av. Däremot finns det en uppenbar risk att detta beslut kommer att leda till att en redan utsatt grupp i Sverige, det judiska folket, blir än mer drabbad av antisemitism.
[ Muslimska brödraskapet - islamiströrelsen som "inte finns i Sverige" ]
Finns det ens någon självreflektion kring det faktum att samma kyrkomöte innehöll försvarstal av Svenska kyrkans samarbete med biståndsorganisationen Islamic Relief, som anklagas för samröre med Muslimska brödraskapet och antisemitiska utspel, och beslut om utredning av Israel som apartheidstat?
Visst kan ett kristet samfund kritisera Israel när så är motiverat. Problemet är enögdheten och demoniseringen. Om Svenska kyrkan skulle öppna båda ögonen kanske hon skulle se hur illa det skorrar när Hon ena dagen fattar beslut som av det judiska folket ses som antisemitiskt och nästa dag ber om ursäkt för rasism mot det samiska folket.
[ Elisabeth Sandlund: Det är räddhågsenheten som ger antisemitism utrymme ]
