En av de största politiska spörsmålen just nu handlar om energipolitiken. Det rekordhöga elpriset skakar om och väcker frågor om dagens system över huvud taget är hållbart, inte minst med tanke på stabilitet. Den nye energiministern Khashayar Farmanbar (S) fick ovanligt många minuter i Aktuellt att lägga ut texten hur han ska lösa energiförsörjningen med den av Sveriges nya statsminister efterfrågade vindkraften. Men han fick också svara på frågor varför han i sin egen hemkommun Nacka aktivt motarbetat utbyggnad av vindkraftverk. Det är ett illustrativt exempel på “not in my backyard”, eller: det är säkert bra, bara jag slipper se det hemma hos mig.
Många minns kraftiga demonstrationer mot kärnkraften 1980. I dag protesterar många mot vindkraftverken.
— Frida Park
Svenskt vägval i energipolitiken medför flera miljöaspekter att ta nogsam hänsyn till. Både för klimatets skull – med den instabila elförsörjning vi har i dag tvingas vi köpa in smutsig el från kolkraftverk utanför riksgränsen. Detta kritiseras av bland andra Jacob Wallenberg som i SVT:s 30 minuter efterfrågar den investeringstunga nya generationen kärnkraft.
Energipolitiken väcker starka känslor i oss. Många minns kraftiga demonstrationer mot kärnkraften 1980. Och i dag är många villiga att gå ut med plakat och överklaga till alla instanser för att på den egna bakgården slippa ljudet, det blinkande ljuset och den påverkan på djur- och fågelliv som vindkraftverken innebär. Men frågan är om så många i dag skulle vara villiga att gå i demonstrationståg mot utbyggnad av nästa generations kärnkraft om alternativet är att elda med kol och olja.
