Andra adventshelgen blev det första testet i kyrkorna på de nya smittskyddsreglerna, som påbjuder antingen kontroll av vaccinpass eller utglesade sittplatser.
Här och var kan det nog vara frestande att tänja på regelverket i den i och för sig begripliga ambitionen att ge så många som möjligt chansen att delta i gudstjänster, julkonserter och julspel. Men det är oklokt. Vad vi har lärt oss under de snart två år när pandemin ställt det mesta i tillvaron på ända är att det är ett oberäkneligt, rent av lömskt, virus vi har att göra med. Och det innebär också att det är farligt att invagga sig i falsk säkerhet och tro att vaccinpass är hela lösningen.
“Det är inte över förrän den feta damen har sjungit”, skrev Dagen i en ledare i somras som varnade för att ta ut segern över coronapandemin i förskott. Tyvärr är det inte mycket som talar för att den feta damen heter omikron, den senaste virusvarianten av “särskild betydelse”. Det grekiska alfabetet har nio bokstäver kvar och viruset har visat osedvanlig förmåga till förändring.
Omikrons smittsamhet tycks överträffa andra varianters även om det hittills inte finns tecken på att den ger svårare sjukdom. Men om fler drabbas av covid-19 kommer rent statistiskt fler att behöva sjukhusvård och ett antal av dem intensivvård. Det är långt kvar till tidigare krislägen på våra sjukhus men varje ökning innebär en påfrestning för en redan hårt prövad personal.
Till oklarheten hör frågan om huruvida vaccinerna är lika verksamma mot just denna variant som mot de tidigare. Även om EU snabbt ger klartecken till läkemedelsbolagen att modifiera befintliga vacciner tar det tid innan de första sprutorna kan administreras. Ändå förblir vaccin den enda metod vi känner för att dämpa pandemin till hanterbar nivå.
Inte är det väl så illa att beslutsfattarna i Region Stockholm trodde att den feta damen redan hade sjungit?
— Elisabeth Sandlund
De svenska myndigheterna har från pandemins början tryckt på det personliga ansvaret och lämnat rekommendationer i stället för att peka med hela handen. I Europa förbereds drastiska lagförslag som gör det straffbart att inte vaccinera sig mot covid. Även om Sverige tidigare haft vaccinationstvång – mot smittkoppor under 160 år, från 1816 fram till 1976 – är det en väg som få vill beträda eftersom den skulle innebära ett allvarligt intrång i den personliga integriteten.
[ Elisabeth Sandlund: Alldeles för tidigt att andas ut ]
Frivilligheten är värd ett högt pris även om den innebär det som kan uppfattas som tjat om vikten av vaccinering. I det perspektivet är det kontraproduktivt att åtminstone inte Region Stockholm förberett anstormningen av personer som har rätt till och vill ha sin tredje spruta. Det är inte rimligt att personer i hög ålder ska behöva boka tid på ett vaccinationsställe som ligger flera mil bort – eller stå i timslånga köer utomhus vid de fåtaliga drop-in-mottagningarna.
Lika orimlig är bristen på coronatester i regionen. Möjligheterna att få hemleverans är snudd på obefintliga och på apoteken gapar hyllorna tomma, detta i ett läge när även vaccinerade är skyldiga att testa sig om de har symtom. Inte är det väl så illa att beslutsfattarna i Region Stockholm trodde att den feta damen redan hade sjungit?
[ Kyrkor berättar: Därför kollar vi vaccinpass ]
