Dagens ledare är både omhuldade och utsatta. Bara den sista tiden har ett antal nya ministrar blivit föremål för närgående granskning, vilket naturligtvis är helt rätt. Vi har under året också i kyrkans värld blivit varse ledare som missbrukat sitt förtroende.
Dagens krönikör Niklas Piensoho nämner den utsatthet som ledare utsätts för, och att förlåtelse verkar svår att få, gör att få är beredda att ta på sig ledaransvar. Det är en bekymmersam situation och därför behöver vi fundera på vad som kännetecknar det vi i dag med ett ord kallar “ledarskap”.
Ledare behöver ta beslut som på förhand fullt ut inte går att se konsekvenserna av. Oavsett omständigheterna kring ett beslut blir följderna besvärande när en ledare tar beslut som hon eller han sedan inte följer. Det kallas inkonsekvens, eller möjligen hyckleri. I kölvattnen av pandemins restriktioner kritiseras exempelvis politiska ledare som Finlands statsminister Sanna Marin och Storbritanniens premiärminister Boris Johnson för att inte ha följt sina egna regler.
Det som gör ledarskap extra utmanande i dag är två sammanfallande trender: den nödvändiga närvaron på sociala medier och att ledarskap ses som en allmängiltig teknik oberoende av vilket sammanhang det utövas i.
Att sociala medier har förändrat samspelet mellan människor diskuteras konstant. Det är tydligt att det har påverkat det sätt på vilket ledare behöver vara. Nu är det avgörande att visa upp vilka man relaterar till och vem man efterfrågas av. Draget till sin spets handlar det om vikten av att associeras med rätt personer.
Sanna Marin har inte bara blivit kritiserad för att hon festade mitt i en pandemi utan också för hur hon använder sociala medier. Hon tycks söka bekräftelse genom att posera på kändisfester med rätt personer. Dagens Nyheters skribent Saga Cavallin undrar i en krönika (10/12) om det verkligen är den sortens ledare vi vill ha. Behöver inte ledare egentligen drivas av djupare övertygelser än antalet gillanden?
Ledarskap tycks inte längre handla om att “verka utan att synas”, snarare det omvända. För att visa sitt goda ledarskap behöver det berättas. Kanske är det läge för ett gruppsamtal om vad Bergspredikans uppmaning att inte be i gathörnen utan i det fördolda betyder för ledarskap?
Den andra trenden är att ledarskap uppfattas som något applicerbart oavsett vilket sammanhang det utövas i. Det betraktas som en uppsättning allmängiltiga tekniker och färdigheter som ska används på ett korrekt sätt, då kommer de att garantera ett visst utfall och de uppsatta målen kommer uppfyllas. Effektivitet, produktivitet och tillväxt ses som nyckelord för allt ledarskap.
Det gör att vi förväntar oss samma sak av ledare oavsett politisk ideologi eller om det gäller företags- och församlingsledare. Alla utövar de ju ledarskap?
Självklart är det bättre att göra något effektivt och att verksamheten utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Det finns därför mycket att lära om ledarskap från många olika sammanhang. Men ledarskap uppträder aldrig utan kontext.
Ledare i allmänhet och kristna ledare i synnerhet behöver präglas av vissa karaktärsdrag.
— Fredrik Wenell
Ledarskap handlar om att ta beslut och ha inflytande över andra. Det finns ingen som ska utöva ledarskap utan vara medveten om de faror som det innebär. Och just därför behöver ledare i allmänhet och kristna ledare i synnerhet präglas av vissa karaktärsdrag.
För kyrkorna handlar det om att alltid förhålla sig till Jesus konstaterade om kristet ledarskap: “så är det inte hos er”. I texten tillrättavisar han två av lärjungarna för att de ville försäkra sig om mer makt än de andra. Bibeln beskriver alltså inte att den som uträttar mest eller den som har mest framgång nödvändigtvis är mest lämpad som ledare. Paulus räknar snarare upp ett antal dygder som är avgörande för ett gott ledarskap. Det handlar exempelvis om att vara trofast och gästfri, väl förtrogen med den kristna läran och en fridfull människa. Och bortsett från den kristna läran är det dygder som alla ledare borde kännetecknas av. Fördelen är nämligen att beslut som tas då kommer från en person som formats efter ett visst mönster.
Ibland är det avgörande att ledare tar obekväma beslut, men om dessa tas av en person som är trofast, fri från penningbegär och fridsam är möjligheten större att besluten karaktäriseras av samma sak som ledaren som tagit besluten. Men visst, ibland blir det fel också för dygdiga personer, då måste det finnas förlåtelse. Dessa dygder kanske inte gör att man får gå på röda mattan, men det är ett ledarskap som ger trygghet och förtroende – och ett sådant ledarskap är lättare att underordna sig.
