“Jag ska vara full hela julen”. Orden kom från en man som inte har tillgång till det som julen har kommit att handla om i dag – tindrande barn, glada familjemiddagar och euforisk förälskelse. De allra flesta firar inte längre att Gud blivit människa. Numera strävar vi efter att komma tillbaka till barndomens julmagi.
Det är att jaga efter vind och förmodligen blir det så när våra liv kopplas bort från traditioner som är förankrade i något större än oss själva. I vårt moderna samhälle har vi blivit myndiga och förstår att världen inte är förtrollad.
De obligatoriska jullåtarna, julfilmerna och numera också julböckerna gestaltar den moderna världens längtan efter magins återkomst.
Den kristna traditionens sånger blir en stämningsskapande kuliss som på spellistorna får samsas med julförälskelsesånger, urtypen på en sådan är den brittiska popgruppen Whams låt Last Christmas, och sånger om att komma hem till jul. Låtlistan utökas varje år med sånger som låtskaparen vill ska bli en del av varje persons längtan efter den perfekta julen. Lyckas de tränga sig in på majoritetens låtlistor har de säkrat en årsinkomst för många år framöver. Urtypen spelas av Bill Nighy i julfilmen Love Actually.
[ Kyrkorna hjälper fler att fira annorlunda jul ]
Numera har julboken så sakteliga börjat slå igenom i Sverige. Den följer samma mönster som övriga populärkulturella uttryck. De handlar också om längtan efter den harmoniska familjegemenskapen eller den sprudlande förälskelsen.
De är till för att upprätthålla idén om att någonstans redan nu finns magin inom räckhåll.
— Fredrik Wenell
De friktioner och skav som ofta uppstår mellan människor får ändå ett lyckligt slut. Drömmen om magin lever. I botten finns självklart den goda skapelsegivna längtan, att andra ska finnas för oss och vi för andra.
I ett samhälle som berövats relation till något utanför oss själva blir det människorna i vår omedelbara närhet som ska ge mening. Forskare har talat om detta som “happy midi narrative”. Det är midi i motsats till de stora berättelser som den kristna tron eller andra religiösa traditioner härbärgerar. Uttrycket innebär ungefär att lyckan för familj och vänner är allt som betyder något, och lycka är ofta relationer utan friktioner.
Problemet är att detta riskerar att skapa orimliga förväntningar på våra partners, barn, vänner eller släkten. Under några korta dagar under jul måste magin infinna sig och ansvariga för att så sker är dem vi lever närmast.
Det är den funktionen som jullåtarna, julfilmerna och julböckerna får i en kultur som kopplat bort de stora berättelserna. De är till för att upprätthålla idén om att någonstans redan nu finns magin inom räckhåll.
För en hel del i vårt samhälle har tron på julmagin långsamt tonat ut och ersatts av en molande ensamhet. Men julens evangelium till oss alla, och speciellt för dem som döljer sin ensamhet på olika sätt, sjungs fortfarande ut. Immanuel – Gud med oss – har kommit till oss. Det budskapet måste höras och gestaltas i varje kyrka under juletiden.
[ Felicia Ferreira: Dan före dan före rädslan att mamma och pappa ska bli för fulla ]
