Så ofta dansande och leende, men aldrig långt ifrån tårar med lidande och sörjande. Det är så många minns den tidigare ärkebiskopen i Sydafrika, Desmond Tutu, som nu avslutat sitt jordiska liv i en ålder av 90 år.
Utifrån sin kristna tro, inte politisk övertygelse som han nogsamt poängterade, engagerade Tutu sig mot orättvisor, i synnerhet i att avslöja apartheidstatens oerhörda hyckleri, men också i att frihetsrörelsen skulle välja ickevåldets väg.
Den anglikanske kyrkoledaren, så ofta klädd i sin lila skjorta, har mött kritik för att vara alltför liberalteologisk, för sina uttalanden om Israel och apartheid och för att ha öppnat för dödshjälp. Men det han verkligen kommer att kommas ihåg för är hans omistliga roll i att återupprätta ett söndrat och splittrat Sydafrika.
Efter att Nelson Mandela blivit president 1994 ledde Desmond Tutu sannings- och försoningskommittén vars uppdrag var att samla vittnesbörd om och avslöja övergrepp från båda sidor för att kunna nå försoning – eftersom den förutan ingen framtid heller fanns. “Det är nödvändigt att öppna såret för att kunna rengöra det”, sa ärkebiskopen och erbjöd amnesti i utbyte mot ärliga redogörelser, något han kallade för “återställande rättvisa” – i motsats till vedergällande.
Ingen framtid utan förlåtelse, en teologi som kännetecknade Desmond Tutus liv och hans oerhörda gärning.
— Frida Park
Ingen framtid utan förlåtelse, det är även titeln på en av Desmond Tutus böcker, ord grundade i en teologi som kännetecknade hans liv och hans oerhörda gärning. Den sydafrikanske presidenten Cyril Ramaphosa har helt rätt i sitt uttalande efter att dödsbudet blev känt: “Han visade med sitt liv att en tro utan gärningar är död.”
[ Ärkebiskop Desmond Tutu har avlidit ]
