I en understreckare (4/1) i Svenska Dagbladet skriver översättaren Ervin Rosenberg om en ny sorts totalitarism. Det handlar om cancelkulturen som vill rena såväl nutid som historien från icke önskvärda kulturella uttryck. Syftet är behjärtansvärt – skydda minoriteter från kränkningar.
Det finns dock två problem. Samhället kommer alltid bestå av många olika kulturer och det betyder att vi alltid riskerar att utsättas för sätt att leva vi inte tål. För att hantera det har vi demokrati.
Det andra problemet är att cancelkulturen inte tål kulturers tvetydighet. Inte ens den egna kulturen är helt i genom god. Det vore därför önskvärt om även de som anser sig progressiva och för den goda kulturen ställer sig frågan: vilka riskerar vi att förtrycka?
