De svenska läroböckerna i religionskunskap förmedlar en liberal protestantisk norm. Är det ett problem undrar säkert någon. Ja, av flera skäl. Den gör många troende barn och ungdomar i svensk skola till “dom andra” eftersom de tillhör kristna traditioner som inte känner igen sig i den sortens kristen tro. Deras traditioner blir osynliggjorda och uppfattas som omoderna, extrema eller fundamentalistiska. Följden är att många barn och ungdomar döljer eller upplever sig utsatta på grund av sin tro.
I en nyligen presenterad artikel som Dagen skrev om (3/1) visar de läromedlen i religionsundervisningen har liberal kristen tro som norm. Den anses vara väl anpassad till det moderna samhället och vetenskapen. Biskop Mikael Mogren konstaterar också att läromedlen är ensidiga och bygger ofta på marxistisk maktanalys. Det är inget fel, tvärtom, det är en viktig del, men långt ifrån helheten. Den kristna kyrkan är större, mycket större, än den liberala protestantiska.
Den sorts kristen tro som enligt forskarna förmedlas har svag förankring i de flesta kyrkor, vilket gör att skolan snarast blir “en instans för post-kyrklig socialisering”. I klartext betyder det att skolan uppträder som en egen normativ uttolkare av kristna värderingar vid sidan om kyrkorna. Kristen tro blir en uppsättning idéer utan förankring i den levda tron hos majoriteten av kyrkorna. Läromedlen blir en del i socialiseringen av barn och ungdomar i de värderingar som anses önskvärda i samhället.
Undervisningen ska alltså vara icke-konfessionell, men uppfylls det när en liberal protestantism är normen i läromedlen?
— Fredrik Wenell
Målet i såväl den nuvarande läroplanen som i den som träder i kraft 1/7 är att skapa “förståelse för hur människor inom olika religiösa traditioner lever med och uttrycker sin religion på olika sätt.” Undervisningen ska alltså vara icke-konfessionell, men uppfylls det när en liberal protestantism är normen i läromedlen?
[ Forskare: Liberalteologi präglar svenska läroböcker ]
Nu är skolan som fostrande instans visserligen inget nytt. Allt sedan Alva Myrdals dagar har det fungerat så. Men om undervisningen renas från icke-önskvärda former av kristen tro riskerar läroplanens mål att inte uppfyllas. Därför är varken Dagens gästkrönikör Markus Uvells eller Mariestads-Tidningens ledarskribent Mathias Breds förslag om att återinföra kristendomskunskap i skolan ointressant. I den bästa av världar skulle det öppna för en större mångfald.
Skolverket, lärare och skolledare bör läsa aktuell forskning så att de får syn på läroböckernas implicita konfession. Först då kan de göra något åt osynliggörandet av den kristna mångfalden så att alla elever ges bättre förutsättningar att förstå att alla kristna konfessioner förhåller sig till vetenskap och samhällsförändringar, men på andra sätt än den liberal protestantiska.
Men än viktigare är det att göra rättvisa åt den mångfald som redan finns i klassrummet. Där sitter elever från olika traditioner vars tro är en del av vardagen men som blir osynliggjorda. Det minsta man kan begära är att kristna elever, och andra religiösa, möter en saklig beskrivning av de traditioner de hör hemma i.
[ Lärarna såg att Emma blev mobbad för sin tro - ingen ingrep ]
