Det är inte utan att Tage Erlanders klassiska värmlandshistoria med repliken “Gôbber å käringar! Huk i bänkera för nu laddar han ôm!” poppar upp i minnet när skolminister Lina Axelsson Kihlblom på fredagen presenterade lagrådsremissen med förslag om skärpt regelverk för konfessionella förskolor, skolor och fritidshem.
För statsrådet gjorde glasklart att detta bara är början. Nästa steg, ett etableringsstopp, förbereds redan i regeringskansliet. Och slutmålet för Socialdemokraterna är ett totalförbud.
Det förslag som nu läggs på riksdagens bord är knappast något som väl fungerande kristna friskolor behöver oroa sig för.
Skärpt granskning av huvudmännen före start och bättre möjligheter till kontroller från kommuner och skolinspektion av den verksamhet som bedrivs är inte orimligt, inte heller regler om att alternativ ska erbjudas dem som inte vill delta i konfessionella inslag.
[ Ledare: Hårda angrepp på kristen tro väckte drömmen om egna skolor ]
Oroväckande är det däremot att statsrådet inledde med att i princip sätta likhetstecken mellan “religiös påverkan” och “odemokratisk verksamhet”. Det är ett rätt häpnadsväckande tankesprång om det var allvarligt menat. Att socialdemokratiska företrädare ständigt säger “samhället” när de menar “stat och kommun” har vi däremot fått vänja oss vid.
“Det finns mycket fin verksamhet där ute”, konstaterade faktiskt skolministern. Märkligt då att hon och det parti hon representerar på sikt vill köra över föräldrar och elevers rätt att välja denna fina verksamhet – om den har kristna förtecken.
[ Skolministern presenterar åtgärder för att få bukt med "avarter i skolsystemet" ]
