Som alla som vuxit upp i kyrkan fanns det inslag under min tonårstid som inte var bra – en del ledare hade behövt lite mer erfarenhet, lite fler gråa hår och lite mer resonansbotten när de talade om svåra ämnen. Men något jag är innerligt tacksam för är den bibelcentrerade undervisningen och den självklarhet med vilken jag och mina kompisar följde med i Bibeln, lärde oss att hitta bland alla profeter och brev och själva kunde se i vilket sammanhang de olika verserna fanns – det som hände före och efter versen blev en del i läsningen.
Min stora rosa bibel, full av anteckningar i himlens alla färger, var en självklar följeslagare på alla samlingar. Mina kompisar hade också biblar med sig, inte sällan med olika bibelfodral, egensydda eller inköpta, som visade vilken som var vems. Det var då.
Dagens sjunkande bibelläsning – även i kristenheten – är ett faktum. Visst är det så att sekulariseringen – särskilt den inre, det vill säga kyrkans egen – har spelat roll. Så även individualiseringen. Vi svenskar av i dag ser oss näppeligen som en del av ett kollektiv. Snarare som självständiga individer med mycket litet behov av andra – eller av att andra ska tala om för oss hur vi ska leva eller tro.
Det är inte bara bibelläsningen som sjunker – all läsning gör det. I skolan sliter lärarna och bibliotekarierna sitt hår till skallighet för att försöka få barn och unga att hitta läslusten som kan konkurrera med skärmarnas alltmer tilltagande monopol. Det är klart att det kan vara en något högre tröskel att läsa Tolstoy eller Hemingway – eller Jeremia eller Paulus, än att konsumera ändlösa välproducerade tv-serier eller beroendeframkallande datorspel. Minsta möjliga motstånd samlar i dag en månghövdad laglydig skara. Hur möter kyrkan detta?
[ Öyvind Tholvsen: Allt färre läser bibeln och det får konsekvenser för predikan ]
Trender brukar förr eller senare leta sig in i, eller i alla fall påverka i någon mån, även den mest konservativa kyrka. Men det där med internet blev ju som bekant ingen kortlivad fluga. Flugor kan man ju vifta bort och kräver vanligtvis ingen större åtgärd från kyrkans sida. Men digitaliseringen är här för att stanna – och kommer bara eskalera. Och då behövs en reflektion kring hur den påverkar oss. Jag tror att det behövs en teologi för digitaliseringen. Låt mig ge ett exempel.
Varje frikyrka med någorlunda självkänsla har investerat i en projektor där man till exempel kan visa sångtexter, bibelord, pålysningar och punkterna i pastorns predikan. Och visst är det välmotiverat – att kunna förenkla, tillgängliggöra och inkludera räcker gott som skäl. Även den som glömt eller saknar bibel kan läsa orden ur Psaltaren eller Romarbrevet projicerat i förhoppningsvis läsvänlig storlek på väggen. Visst är det väl ett fall framåt? In i framtiden?
Det är inte fel att våga vara lite lagom balanserad i all utvecklingsiver.
— Frida Park
Men om framtiden innebär att allt färre tar med sig egna biblar – varför göra sig besvär, om alla bibelord visas på väggen? – är den verkligen god då?
Protestanter har ett viktigt arv att förvalta. Ett arv där varje troende läser, prövar och på så sätt är en del i det allmänna prästadömet. Det ska inte vara möjligt för en predikant att felcitera, missbruka eller rycka bibelordet ur sitt sammanhang – eftersom de som lyssnar har en egen bibel att följa med i.
[ Debatt: Bibeln behöver ligga på köksbordet ]
Det allra minsta man kan begära av den som fått förtroendet att nyttja predikstolen är att denne talar om vilket bibelord man vill läsa och uppmanar alla att slå upp detsamma och ger utrymme till gudstjänstdeltagarna att bläddra i sin bibel eller söka i sin bibelapp. Annars kan ett oreflekterat anammande av digitala projicerade vägg-bibelord ytterligare förstärka en redan negativ och oroande trend. Om söndagen förr var enda dagen i veckan Bibeln slogs upp riskerar den nu att alldeles damma igen.
Ja, det är utmärkt att Guds ord finns tillgängligt överallt och jämt i smarta telefoner. Så länge Bibeln inte bara blir en app bland många andra, bortglömd mellan Wordfeud och sociala medier. Men det är inte fel att våga vara lite lagom balanserad i all utvecklingsiver. Varför inte visa bibelorden på storbild, gärna med genomtänkt layout, bra typsnitt och snitsiga funktioner, men dela ut lånebiblar till den som kliver innanför kyrkdörren? “Varsågod, till låns under gudstjänsten – eller varför inte ta med hem och läs”.
Ta åtminstone tid i gudstjänsten att tillsammans leta upp bibelorden i app eller pappersform, läsa och lära känna vad vår tro bygger på – Bibeln. Men tänk om det i våra församlingar åter skulle höras ett prassel – ljudet av biblar som blir lästa. Ljudet av människoliv som är på väg att bli förvandlade av Guds levande och verksamma ord. Man kan nästan bli bakåtsträvare för mindre.
[ Debatt: Att läsa favoritbibelställen räcker inte för att lära känna Jesus ]
