Föga förvånande handlade många av låtarna i helgens final i Melodifestivalen om längtan efter gemenskap i allmänhet och den romantiska kärleken i synnerhet. John Lundvik sjöng om att han inte “kan andas utan dig”. Vinnaren Cornelia Jacobs har träffat den rätte, men vid fel tillfälle.
Melodifestivalen kan alltför lätt avfärdas som ytlig kultur, men det är att göra det väl enkelt för sig. Det är trots allt närmare 3,5 miljoner som tittar på showen. Det går inte att komma förbi att den fångar något av den svenska folksjälen, oavsett vad man själv tycker om den. Svenska kyrkan i Strängnäs stift fångar detta på ett fyndigt sätt i en Mello-bön konstruerad av bidragens titlar.
[ Schlagerpastorn: rätt låt vann ]
Men det finns en kristen variant av kritiken mot det ytliga. För många kristna är den kärlek som lovsjungs alltför flyktig och simpel. För allvarligt talat, om till och med andningen är beroende av ens partner ska man nog fundera på om man inte satt honom eller henne på en alltför hög piedestal. Inte minst med tanke på att drygt 25 000 par skilde sig i Sverige 2020 men bara 37 000 gifte sig, vilket är cirka 10 000 färre än året innan pandemin. Vi vet också att det är en högre andel sambopar som separerar.
Men likväl, mer än hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Den nu nedlagda men omåttligt populära gruppen Kent har till och med lärt oss att riktigt kärlek kännetecknas av att man inte kan “gå utan din luft i mina lungor” eller “stå om du inte ser på”. Det är med andra ord omåttlig höga förväntningar som läggs på den andre i en parrelation.
💛💙 Stötta medmänniskor i krigets Ukraina genom att rösta på Radiohjälpens nummer i Melodifestivalfinalen eller skänk en...
Posted by Svenska kyrkan Strängnäs stift on Friday, March 11, 2022
Självklart är det bildspråk, men det förtar inte att det är en hög bekännelse till tvåsamheten. Det blir inte mindre starkt av att den uttrycks i den i samtiden så omhuldade autonomin.
Det finns ett annat sätt att se på den ständigt omsjungna längtan efter närhet, tvåsamhet och den rätte. Det är ett eko från en annan värld. De ord som människor samlas i tiotusentals omkring på Friends arena och i miljoner framför tv:n är tecken på den djupaste längtan som alla är skapade med – behovet av att vara självklar, efterfrågad och älskad av någon.
Men i stället för att vända längtan mot den som är ursprunget – Skaparen – vänder vi den mot det skapade, avbilden. Partnern blir given den plats som Gud borde ha. Felet ligger alltså inte i de ständiga sångerna om längtan efter den slutgiltiga kärleken utan i vem som förväntas uppfylla längtan. John Lundviks andning är inte beroende av hans partner utan av Gud.
[ Dagens människa: Faith Kekembo - melloartist ]
Cornelia Jacobs längtan efter den rätte är inte så fel ändå utan snarast ett uttryck för det som vi innerst inne alla längtar efter. Men den rätte är förmodligen inget en människa kan vara av sig själv men väl kan bli, om relationen inramas av rätt förväntningar.
Som självständiga människor kommer vi fortsätta att ropa efter kärleken även i det mest överlåtna äktenskap om vi tror att partnern ska vara den enda som förväntas svara på vår djupaste längtan.
