Egentligen är den väldigt enkel, den tudelade tumregel som borde styra all mänsklig verksamhet inklusive den som företag bedriver: Tänk efter före så att du gör rätt. Och om du har gjort fel, försök inte dölja misstagen.
Så enkel och självklar. Och så rysligt svår att följa. Gång på gång visar det sig att makthavare, vare sig det är tolvtaggare i näringslivet, politiker eller höga statstjänstemän, misslyckas och blir avslöjade.
Ett färskt exempel är telekomjätten Ericsson där styrelse och vd vid tisdagens bolagsstämma fick utstå nesan av att inte bli beviljad ansvarsfrihet sedan ägare till mer än tio procent av aktiekapitalet röstat emot. Bakgrunden är de smutsiga affärer som Ericsson bedrev när mobilnätet i Irak byggdes ut under 2010-talet där mutor och misstänkta utbetalningar till IS var några av ingredienserna.
Fel handlat alltså. Uppenbarligen hade den etiska kompassen drabbats av så kraftig missvisning att drivkraften att göra affärer (och tjäna pengar för aktieägarnas bästa) tog över allt vad uppförandekoder och andra regelverk hette.
Men det är bara början. Det som ledde fram till det drastiska beslutet på stämman var inte Irakaffärerna i sig utan det faktum att Ericsson inte offentliggjort den interna utredning som bolaget gjorde 2019 förrän SVT:s Uppdrag granskning fått del av den genom en läcka två år senare. Att dölja information som kan vara kurspåverkande för aktiemarknaden är inte bara olämpligt, det kan rent av vara olagligt eftersom det öppnar för insideraffärer när några få vet medan andra svävar i okunnighet.
Dubbelfel, alltså, som så ofta. Och även om det är djupt mänskligt både att begå misstag och att inte vilja stå för dem visar fallet Ericsson återigen att bristande öppenhet inte lönar sig, att det bara blir värre när de fel som gjorts avslöjas.
Frestelserna är många och stora, de genvägar som öppnar sig kan framstå som lockande.
— Elisabeth Sandlund
Än är inte sista ordet sagt. Ericsson har polisanmälts för folkrättsbrott för sitt agerande i Irak. Det amerikanska justitiedepartementet är missnöjt med att bolaget inte fullgjort den informationsplikt det ålades när miljardböter utdömdes för tidigare mutaffärer på andra håll i världen. Och även om bolagsstämman inte fullföljde sin kritik genom att rösta bort den styrelse de inte beviljat ansvarsfrihet är det ovisst om ledamöterna vill, eller ens borde, stanna kvar efter prickningen. Aktieägarna i Ericsson, det vill säga en stor del av det fondsparande svenska folket, får räkna med att aktiekursens skumpiga resa fortsätter.
[ Debatt: KD: Kristen etik bevarar samhället från värderingsmässigt gungfly ]
Lätt att peka finger, lätt att i efterhand identifiera vad som borde ha gjorts annorlunda. Men internationella affärer på konkurrensutsatta marknader är allt annat än enkla. Frestelserna är många och stora, de genvägar som öppnar sig kan framstå som lockande, i vissa miljöer nästintill självklara. Just därför måste de etiska verktygen vara välslipade så att alla i företaget, från styrelse och högsta ledning ned till lokala företrädare, kan hålla en fast kurs. De ägare som utdelade en näsknäpp på stämman räknar uppenbarligen med att nuvarande besättning klarar av den uppgiften. Om det inte stämmer är Ericsson i ett läge som ingen krishantering i världen kan räta upp.
